Idag svaldes Göteborg utav en stor, vit dimma.
Vägarna pekade mot den vita oändligheten och de stora byggnaderna smälte in i den vita himmelen.
Jag gick ut för att sväljas.
Försvinna in i den vita oändligheten tillsammans med paren som promenerade vid hamnen.
Försvinna för att hamna i andra världar.
Men egentligen var jag kvar.
Egentligen blev alla svalda.

Ångan la sig på mig och håret blev blött.
Jag var exalterad och glömde att jag hade lovat mig själv att promenera i normaltakt.
Så jag rusade från Höstvädersgatan fram till Eriksberg där kranen försvann in i det vita.


Förresten, det är numera bestämt att jag ska åka till Stockholm den 25 November och stanna till den 28. Umgås med dendär Erik ni vet och vi ska bo hos Emma samt gå på fotomässa.
Livet går lite framåt och jag har en seriösare fotoblogg.
Det kanske blir en fin vinter, trots allt.