På måndag eftermiddag släpade jag med mig en alldeles för tung resväska till Göteborgs central. På de röda bänkarna väntade jag på tåget som skulle ta mig och mitt resesällskap till Stockholm.

Tågresan blev alldeles för lång och slutade med konversationer om gatulyktor och sökandet efter ljuset på utsidan.
Vi klev av, sällskapet begav sig till Östermalm och jag begav mig bort till Flemingsberg tillsammans med min finaste Louise och hennes otroligt snälla vän Camilla.



Sedan åts det mat, pratades, sågs på film för att sedan somna och vakna i den ljusa lägenheten borta i förorten. Camilla bor helt fantastiskt fint, med skor på fönsterkanten och klänningar på väggarna.


Lite senare in på dagen pillades det med kameror. Sedan åkte vi bort till Beyond Retro för att åka vidare till Cirkus där vi skulle se The National. Camilla hade tur och fick sin biljett helt gratis av Louise då sällskapet som var tänkt att dyka upp blev sjuk.

Och trots att vi var där en blott timma innan insläppet lyckades vi hamna på rad två.


Den här bilden är tagen med Louises kamera. Jag har ingen aning om vem den är tagen av. Vi säger att jag har tagit den. Eller, vi säger att både jag och Louise tog den. Creds till oss båda.

Så, låt mig beskriva denna konsert.
Om det ens går. Det finns inga ord för hur fantastiskt det var. Matt var smått berusad, virrade runt på scenen, hamnade i publiken flertalet gånger och helt plötsligt lutade han sig över mig och de som stod framför mig. Ett dussintal händer sträckte sig fram för att få ta i sångaren. Även min hand rörde vid en liten bit Matt-hud. Sedan kröp han upp på scenen igen.

Något annat som var... Helt otroligt var de där sekunderna då jag insåg att de skulle spela About today. Min insida trasades sönder i eurofori. Jag tryckte mina nervösa naglar mot utsidan av en varm hand.

Det var en såndär perfekt konsert. En sådan där ingen trängdes, där alla stod på sitt egna lilla utrymme utan att störa den som stod bakom, framför eller bredvid. Mot slutet stod tvillingarna i The National med varsin akustisk gitarr, tillsammans med förbandet och resten av bandet för att låta alla i lokalen brista ut i allsång till Vanderlyle Crybaby geeks.

En helt perfekt start på en perfekt månad, med andra ord. Och plötsligt befinner man sig på ett tåg tillbaks till Göteborg med Sigur Rós i lurarna för att försöka smälta de tre senaste dagarna.

Och jag kan fortfarande inte förstå att jag fick uppleva något så otroligt som konserten på Cirkus.