Sådär. Ett dygn efter hemfärden från Hultsfred. Alldeles utvilad och med en mage som har fått äta annat än konserver eller flottig festivalmat.

Festivalen var fantastisk. Nu i efterhand kan jag faktiskt säga det, för jag har kommit över gårdagens trauma bestående av ett tält som läcker och konstant spöregn i flera, flera timmar. Har lyckas komma över huttrandet, de blöta kläderna och all hemlängtan.

Jag hann se så himla många fina band, stå längst fram på Bombay Bicycle Club och skrika "I CAN'T BELIEVE IT, IT'S ALWAYS LIKE THIS", dansa och hångla till The xx, se The Cure och höra Cherry lips av Garbage. Och jag har dessutom bott i världens bästa camp bestående av världens bästa och finaste människor. Sista natten fick vi även besök av en kille som hade spelat rappande potatis i Bolibompa, och hans favoritfilm var även Eternal sunshine of the spotless mind. Så himla bra. Jag ska försöka skrapa ihop ett Hultsfredsinlägg åt er med alla bilder och en bättre sammanfattning.

Men, inte idag. Idag ska jag ligga hemma, hämta ut böcker och köpa senaste numret av Lula.