Herregud, känns som om att jag bara flänger och far. Inget står ju still numera. Och idag åker jag iväg till Polen. Jag ska befinna mig i Szczecin, gå på bröllop och umgås med min släkt. Alltså, hela detta hjärta slår tusen slag i minuten av iver. Minns fortfarande hela förorten utanför storstaden i detalj.

Vi hörs om en vecka!

Sådär. Ett dygn efter hemfärden från Hultsfred. Alldeles utvilad och med en mage som har fått äta annat än konserver eller flottig festivalmat.

Festivalen var fantastisk. Nu i efterhand kan jag faktiskt säga det, för jag har kommit över gårdagens trauma bestående av ett tält som läcker och konstant spöregn i flera, flera timmar. Har lyckas komma över huttrandet, de blöta kläderna och all hemlängtan.

Jag hann se så himla många fina band, stå längst fram på Bombay Bicycle Club och skrika "I CAN'T BELIEVE IT, IT'S ALWAYS LIKE THIS", dansa och hångla till The xx, se The Cure och höra Cherry lips av Garbage. Och jag har dessutom bott i världens bästa camp bestående av världens bästa och finaste människor. Sista natten fick vi även besök av en kille som hade spelat rappande potatis i Bolibompa, och hans favoritfilm var även Eternal sunshine of the spotless mind. Så himla bra. Jag ska försöka skrapa ihop ett Hultsfredsinlägg åt er med alla bilder och en bättre sammanfattning.

Men, inte idag. Idag ska jag ligga hemma, hämta ut böcker och köpa senaste numret av Lula.

Det här är livet för tillfället. Tigergos, flakförberedningar och studenthysteri. För, imorgon springer jag ut ur Schillerska för sista gången i hela mitt liv. Iförd den där vita hatten och vit klänning. Så himla nervöst och peppt. Tänk att jag har spenderat tre hela år med världens bästa klass och klarat av alla tre år fyllda med prestationsångest och för mycket skolarbeten och tusen tårar. Och studenten firar jag med att flyga iväg. För, på söndag lämnar jag landet för att se Coldplay i London på måndagen. Så mycket att peppa just nu.

I fredags hade jag min sista svensklektion någonsin. Min sista svensklektion på gymnasiet. Det känns konstigt, men lite befriande. Och ledsamt. För, min klass har ständigt bytt svensklärare under vår gymnasietid. Vi har aldrig riktigt haft någon som har varit med oss under hela vår resa. Men, lagom till vår svenska b-kurs fick vi världens bästa svensklärare vid namn Birgitta. I fredags pratade hon modernism, litteratur och gav oss böcker. Först gav hon oss varsin bok som vi sedan fick byta ut, antingen med någon klasskamrat eller framme på "katedern" där hon hade lagt ut fler böcker. Och där hittade jag denna bok. En bok om en man som är rädd för förhållanden, och hamnar därför bara i säng med tjejer som är gifta, har familj, har pojkvänner. Vilket är lite hemskt, men en dag träffar han en tjej han verkligen blir kär i. Det låter så himla klyschigt och faktiskt, ganska tråkigt. Men, jag har tjuvkikat i boken. Han skriver så fint, ärligt och lätt att man fastnar direkt. Och, när jag satt och bläddrade råkade jag hitta detta fina:


Så himla bra. Jag blev så ivrig på att läsa boken att jag har spenderat hela dagen åt att läsa ut en annan, det vill säga andra boken i Hungerspelsserien. Så, det var inte så svårt att läsa ut. Det är ju en boksluktarserie. Men, nu ska jag ta mig an denna bok!

Idag satte jag mig på en buss mot Torslanda, hoppade av på den hållplats som såg mest tilltalande ut för att sedan promenera bort i en skog, mötas av berg och ängar och fantastiska skogsvägar som ledde mig fram till Sillviks naturreservat. Det var så himla fint och helt rätt sätt att spendera en sommarvarm dag på.

När man slutar tidigt från skolan och har sådär väldigt mycket tid över kan man alltid göra detta:

Köpa hem vegansk sushi från bästa sushistället vid Domkyrkan och sätta sig på golvet i sitt rum och äta den till Marina and the Diamonds nya skiva.



Sedan kan man fortsätta golvaktiviteten genom att sätta sig på golvet, pyssla med gamla bokmärken, klippa i gamla tidningar och rita valar.

Ja, så kan en onsdagseftermiddag se ut.

(klickar ni på andra bilden kan ni se den högupplöst på flickr!)

I lördags for jag iväg till Stockholm, igen. För att spana in körsbärsträden i Kungsträdgården, fira valborg på Vitan tillsammans med flera otroligt fina människor och sedan hamna i Gubbängen på någon slags efterfest.

Men, för det mesta spenderades min tid i Stockholm ute i Östbergahöjden tillsammans med Joakim och promenader på fält och skogar. Och jag slängde iväg biljetten hem för att spontanköpa en sista minuten-resa hem dagen därpå för jag ville inte åka hem, ville bara stanna där och aldrig igen sätta mig på ett tåg till Göteborg.

Fast, nu är jag hemma igen och räknar ner dagarna till studenten.

Enorma mängder havregrynsgröt, blekta hårtoppar och för mycket plugg. Så har de senaste dagarna och veckorna sett ut för mig.

Men, idag far jag iväg till Stockholm för att träffa Joakim och fira valborg! Vi hörs på torsdag!

Idag köpte jag en hatt. En såndär välbehövlig och plommonstopp-aktig hatt som får en att känna sig lite som Violet i American Horror Story. Det enda som saknas är väl en Evan Peters som spökar i lägenhetshuset.

Och, för att hoppa över till något som inte har något med hattar att göra, men som har mycket med titeln att göra. Världens bästa låt kommer textraden ifrån. Ingen mindre än Darling av Wild at heart. Jag hittade låten igår, och stannade uppe i flera timmar med låten på repeat och diskuterade med en vän över facebook om låtens genialitet. I hela tre timmar satt vi uppe och förklarade hur ont det gjorde i hela kroppen för att den var så perfekt och bra.

Igår åt jag jordgubbar i mjölk, även om naturskyddsföreningen säger att det är ett big no no allt eftersom att de inte är i säsong. Men, eftersom att det fanns hemma + att det fanns mycket av det så var det svårt att unna sig. Bara en gång, bara.

Och de fantastiska blommiga shortsen jag hittade på Beyond Retro och köpte trots att de var lite för dyra för att vara andra hand (precis som allt där). Samt The Bell jar som föll ner i brevlådan här om dagen. Jag har velat läsa något av Sylvia Plath sedan Bell jar nämndes i Paper Towns av John Green. 33 sidor in på boken kan jag säga att den redan är fantastisk. Språket känns så himla lent, finformulerat och trots att språket känns simpelt och lätt att läsa sig genom så vävs allting in i små poetiska och fina beskrivningar som känns helt naturliga.

Mitt marsavslut spenderades i huvudstaden. Jag var med om en såndär hektisk månadsövergång som fylldes utav umgänge med finaste, finaste Emma (första bilden), att vara i stallet med Amanda och få rida på hennes otroligt fina häst, se The Shins live (och få tag på en setlist från spelningen) samt umgås med Joakim, bästaste Joakimen i hela världen.

Så himla bra var allt. Att pricka in så mycket bra på en och samma helg, alltså.

Förresten, är det något särskilt ni vill läsa på min blogg? Vill ni se mer eller mindre av något? Säg till!

I onsdags kom Joakim hit för att spendera helgen med mig och fira min födelsedag. I fredags var det precis så varmt som det ser ut att vara på bilden - picknickvarmt. Jag slutade tidigt, så vi satte oss vid kanalen för att äta lunch/middag. Det var årets varmaste dag hittills, och det kändes nästan, nästan som sommar.

Dagen därpå fyllde jag 19 och hade glitterfest. Det såg lite såhär ut:


Det var en såndär fest där alla skulle komma glittriga och glada. Och det gjorde de. Så himla mycket kärlek och fint i en och samma lägenhet. Världens bästa födelsedag var det.
(till er som inte kom med på bilder - ni var jättefina, men de flesta bilder var suddiga och brusiga eller alldeles för mörka.)

(bilden är på mig, men den är tagen av Dzana!)

Eftersom att jag knappt äger vårskor och har börjat tröttna på att stänga in mina fötter i klumpiga (men fina) Martens så bestämde jag mig för att införskaffa ett par igår. De perfekta pastellfärgade platåskorna från Monki. De kostar 350 kronor och är skodrömmen. När gruset väl är borta ska dessa skor tas på äventyr, åh!

Idag blev jag klar med mitt projektarbete. Efter flera månaders ångest och flera veckors sömnlöshet och ont i magen så skrev jag sista menigen på projektrapporten och småjublade över lättnaden som lämnade detta tunga bröst.

Vi har nämnligen fått tre dagars ledigt för att skriva på våra projektarbeten, så jag har spenderat två hela dagar på att sträckskriva och vrida mig i tårar över utskällningar av min projekthandledare. Och när jag tog pauser bar jag in Tiger på rummet och läste. Jag tror att projektarbetet rubbade mig lite, men nu är jag back and running med århundradets härdsmälta, men den går över.

I onsdags åkte jag iväg till Stockholm för att umgås med Joakim och gå på Justice. Tyvärr blev det inget Justice för vår del då vi var trötta och opepp. Men, det blev mycket sånt här:



Ätande på Södermanna som är en vegansk/vegetarisk restaurang som ligger inuti Söderhallarna. De lagar otroligt god mat, det är mycket på tallriken. Dessutom är det hyfsat billigt. Men, det bästa är att de har ett stort utbud av vegansk/vegetarisk mat, vilket är ganska bra eftersom att man som vegetarian oftast har sisådär två matval annars och de brukar vara mellan en tråkig sallad och en ostmacka.

När vi inte åt fotade vi (jag):

1. Skulle börja med en oljeversion av min akvarell på bilden. 2. Världens finaste och gosigaste kanin.
3. En bra hårdag. 4. Bild från promenad.  5. Fick för mig att ta fram ritblocket och testa att teckna och färglägga med färgpennor. 6. Tiger agerade vardagsrumsprydnad. 7. Packade och far iväg till Stockholm i en hel vecka. 8. Hade en såndär bra hårdag igen. 9. Fin kille. 10. Var på fest hos Emil, här väntar vi på Nockebybanan hem. 11. Kände mig fin. 12. Någon form av smakprov på vår med plusgrader, promenad och godisätande på en äng med snyggaste Dzana.

Ungefär sådär såg februari ut för mig. Vill ni se mer så finns jag på instagram, och där heter jag Kallspel. Men, eftersom att alla faktiskt inte äger iphones så kan ni kika här om ni är nyfikna.

Här om dagen lyckades jag göra de där bollarna i håret jag drömt om att lyckas göra i något som känns som flera månader.

Men, nog om hår. Det känns som om att ni får se alldeles för mycket av mitt hår nu för tiden. Och det känns lite som om att jag har glömt av hur man bloggar eller skriver något tilltalande och intressant.

Jag ville mest bara tacka för mina 150 prenumeranter på bloglovin. Ni är ganska många nu, det är lite läskigt.

En hel vecka i Stockholm, och den spenderades med Joakim ute i Älvsjö. Vi spenderade alldeles för mycket tid i stan och nästan lika mycket tid inne i sängen, spelandes Call of Duty. När vi var med varann träffade jag Clara och fick tag på ett otroligt fint Lucky Strike-paket som jag aldrig vill slänga bort.

Vi gick på #barafest hos Emil, där jag träffade så himla mycket fina människor och dansade till M.I.A. med Emma som jag har längtat efter att träffa i fleraflera månader.

Men, viktigast och bäst av allt:
Fick somna sådär himla nära den där varma och fina kroppen som tillhör världens bästa människa. Och det, det är väl det bästa någonsin.

Idag hade jag en såndär håltimma som var så lång att jag hann åka hem och äta lunch för att sedan åka tillbaka till skolan. Och när jag inte åt lunch pillade jag med håret och klistrade fast stjärnor under ögonen.


Sen hann jag ta en bild på detta. Världens bästa väggar, världens bästa säng, världens bästa sänghimmel och världens bästa plansch som införskaffades runt början av januari när Joakim var här.


Idag fick jag även mitt lov, och på måndag åker jag till Stockholm och stannar där i en hel vecka. Spricker av längtan, det gör jag.