The escapist
Bilder från påsklovet.
Han är så ofattbart fin i allt han gör. Det är lite overkligt.
Finally we are no one.
Här tar orden slut.
Du är bra.
För ibland gungar vi.
Ibland ramlar du.
Jag gillar att vara tyngdlös med dig.
Transatlanticism
I need you so much closer.
19 April
I en räddningsbil påväg emot en akutmottagning.
En man som ler och plåstrar om mig.
Han frågar vad jag lyssnar på.
"The Radio Dept."
Sedan diskuterar vi drömpop.
Med benen dinglandes från någon slags bår.
"Pappa, kan jag få min iPod?"
Det sista jag hör innan sköterskan kallar in mig är What Sarah Said.
Och sedan dess har mitt hjärta varit tusen gallopperande hästar.
Det är rädslan.
I tandläkarstolar.
Med tusen bedövningar.
Två käkfrakturer.
Du är ljus.
Jag förlorar vikt och talförmåga.
Men inte dig.
Bicycles
För ibland så verkar livet tycka att det är dags att ramla av cyklar och slå sig ganska illa.
Men det verkar som om att jag börjar bli lite lagad, så frukta icke!
Och tack, tack för alla snälla människor som skickar krya på dig sms och fina tankar.
Och tack till världens bästa pojke som hjälper mig att skämta bort allvaret i detta.
Ljus
Igår: Invigde min Måndag med Plans, té som smakar persika och sms.
Idag: Drömde om vänner som skämtade med varandra och tatuerade in svalor på handlederna. Sov ut för första gången på två veckor. Andas ut.
I will follow you into the dark.
Andas mig i nacken.
Göra blåa märken på min höft.
Igen.
Du borde vara här.
Och hålla om mig.
Och jag vet att du förmodligen läser det här.
Jag lämnar dig aldrig ensam.
Strange things will happen.
Det är onsdag och The radio dept strömmar ur mina stereohögtalare.
Det är onsdag och jag dricker min andra kopp te.
Det är onsdag, och jag känner mig ovanligt fin idag.
Det är onsdag och jag tänker kärleksfulla tankar.
Ingen titel.
Igår var jag lite rastlös, så jag knåpade ihop en blogg.
Och nej, nej, nej, nej! Jag ska absolut inte sluta blogga här, eller blogga mindre etc. Inget förändras!
Så, nu undrar ni säkerligen vilken sorts blogg det är.
Jo, jag hade tänkt skriva en liten berättelse om ett kärlekspar. Låter sjukt löjligt, jag vet. Men... Åh, ni borde åtminstone kolla in bloggen.
This is the dream of Evan and Chan.
But even at our swiftest speed, we couldn't break from the concrete.
Promenerar bort till en välkänd äng.
Och du säger saker som får mig att le.
Vi pratar om sådant som vi brukar prata om.
"Du har ju massa gossip!" utbrister du i kön på Hemköp.
"Det här är fint! Vänta, vänta. Här, här, lyssna!"
Du flyttar dig närmre mobilhögtalarna.
"Skriv det i din dagbok!"
Du är allt fin du, Nanna.
Hjärtat mitt.
Jag gillar att somna till Sigur Rós med dig. Att gå över Göteborgs gråa gator och hålla hand med dig. Sitta på en bänk i Slottsskogen och lägga huvudet på din axel.
Fyra underbara nätter med dig.
Du är rätt.
Tanken förmultnar och blir något nytt.
Vår i min stad.
Det var så varmt så att man kunde ta av sig jackan, skaffa sig fräknar och ligga vid kanalen.
Och sedan fick vi solsting, jag ska tydligen gifta mig med Mio, Sandra och Hilda.
Sedan jagade Hilda ankor.
1 April
Din andedräkt luktar asfalt.
Mina tankar är diffusa.
