Någon gång i slutet av februari vaknar jag upp på morgonen och inser att jag faktiskt står i kö hos ett fastighetsbolag vid namn Huge. Allt börjar som ett slags skämt. Jag ställer mig i kö för några studentbostäder med vetskapen om att jag aldrig kommer få något. Någon vecka sedan händer det. Huge mailar. Jag har blivit erbjuden en lägenhet på 27 kvadratmeter i Björnkulla. Jag vågar inte hoppas på något och tänker inte mer på det förrän Huge faktiskt kontaktar mig och frågar om jag fortfarande är intresserad av bostaden. Jag säger ja, i all hast. Plötsligt händer allt på en gång. IKEA, skriva under kontrakt och flytta en hel del packning alldeles själv. Det blir något symboliskt, att jag, nybliven 20-åring (fyller ju år den 24 mars) skaffar något eget och börjar bekymra mig över bestick och priser på duschdraperi. 

 

Den 2 april flyttade jag in och sov på en madrass på golvet, utan bord eller ordentlig köksutrustning. Sedan kom min far hit över helgen och hjälpte mig med att montera upp säng, köksbord, stolar och en hylla. Såhär ser lägenheten ut nu: