I söndags kom han. Efter 2 veckors väntan och 4 besök på katthemmet så var det äntligen dags för min Casper att komma hit för att aldrig mer behöva bo på katthem eller byta ägare igen. Sen dess har allt gått så himla fort. Från att vakna till en katt som jamar vid ytterdörren klockan ett på natten till att ha en katt sovandes i sin säng, alldeles knäpptyst. Från att komma hem till en katt som gömmer sig under sängen, till att få komma hem och behöva ta emot tusen kattpussar och katthår över hela kroppen på grund av allt klappande. Det här är ju verkligen det mest tacksamma som finns, att vara så älskad av en så fin varelse. Det känns fortfarande konstigt, men jag vänjer mig väl snart.