Kochanie
Moje serce jest twoje serce.
Vecka 12.
Veckan inleddes med överdrivet mycket Noah and the whale. På Onsdagen fyllde jag sjutton och dagen fick spenderas med klasskamrater och vänner.
Vi fikade, skrattade och dagen avslutades vid kanalen med en påse chips och cola.
Sedan kom det officiella firandet på Lördagen. Åh, vilken Lördag.
Att packa in 8 personer i ett minimaliskt rum var en utmaning. Och allt slutade med tända ljus i ett vardagsrum och diskussioner om allt och inget med svenskdubbade Hannah Montana i bakgrunden.
Och tack återigen för de fina presenterna.
Jag är 1,700 kronor rikare. (Okej, 260 kronor fattigare efter att ha köpt fyra skivor på bengans.)
Flera skivor rikare.
En stereo rikare.
Ett leende rikare.
E och R och... Resten kan du själv, hjärtat.
Explosioner under huden.
Då du säger mitt namn.
Ringer upp igen.
Explosioner i hjärtat.
Då jag inser att
orden aldrig riktigt
räcker till.
Men alla tysta mellanrum fylls
med tankar om
just
Dig.
Och under ett otroligt adrenalinrus, greppar jag mobilen.
Upprepar ditt namn flera gånger, känner det på tungan.
Jag blir elektrisk.
saoipjftguodmkvfdoslåaf
Ännu en gång viskar hånfulla röster i mina öron.
Och sängen gungar i takt med den vibrerande kroppen.
Visslar i takt med varenda rörelse.
Skrattar åt den patetiska handlingen som förblev ogjord.
Ingen kan laga en trasig hand.
Jag dansade, sjöng, vrålade, hoppade och fick tag på ett plektrum.
Och några få meter ifrån mig, stod hela bandet Kent.
Det finns inga ord som kan förklara hur otrolig min Fredagskväll var.
Det har verkligen hänt.
Det var på riktigt.
Men det känns fortfarande overkligt.
Tillslut hoppar vi ut ur sovrumsfönstret i hopp om att få dö. Eller åtminstone bryta nacken.
När alarmet går, då hör jag inget alls.
Bara propagandapratet på radio.
Och de borrar hål i våra huvuden.
Tar våra ord.
Mina papper ligger på bordet.
De läser varenda rad.
Men de har inga svar, bara observationer.
"Vi behöver facit."
Och jag var lika tom som dem.
Utkast: Mars 14, 2010
Just nu, med slutna ögon skriver jag dessa ord.
Jag ska vara fullkomligt ärlig.
Jag vet ingenting om anatomi.
Jag vet ingenting om mina celler.
Jag vet inget om mina blodkroppar.
Men ibland vaknar jag med solsken vilandes över mina händer.
Då vrider jag mig i lakanen.
Gnyr, sträcker på mig.
Blundar.
Och tänker på dig.
"Du borde vara här nu."
För jag vet precis hur jag ska placera mina händer.
Jag vet precis hur jag ska forma mina läppar.
Och då känner jag nästan hur din nacke känns emot mina fingertoppar.
Jag är fullkomligt ärlig.
Jag vet inget om anatomi.
Men jag vet att hjärtat slår flera gånger snabbare än vanligt när jag tänker sådär.
Du skapar en värme som ligger i klass med solens varmaste punkt.
Tack.
Naturhistoriska museet.
En spontan tanke som blev en handling.
Jag och Hilda åkte hela vägen till Naturhistoriska Museet.
Bakom glasen satt djuren, stilla och samlade damm.
Och en förklaring. Svenskt + latinskt namn.
Idag
Vissa Onsdagar har en viss tendens till att bli lite gråa.
Mars
1. 19:e Mars - Kent, Kent, Kent!
2. 24:e Mars - Ett år närmre döden. (Med andra ord: Jag fyller sjutton!!!)
3. 27:e Mars - Födelsedagsfirande!
Förlåt för det kassa uppdaterandet under skoldagarna. Men jag har varken ord eller bilder att dela med mig av.
Cansu
Den sjätte Mars.
Jag fick besök av en fin människa.
Musik.
Tack.
Turdus Merula
Mitt inre kan inte längre beskrivas med valörer.
Det var en Februarimorgon.
I en annan stad.
I ett främmande kök.
I en främmande lägenhet.
Där mina läppar för första gången mötte dina.
Min längtan kan inte beskrivas i varken ord, bilder eller musik.
Men jag vill bara vara nära och andas tungt med dig.
Jag vill bara vara nära och känna våra synkroniserade hjärtslag.
Allt är så rätt, med dig.
Andra Mars
Bild 1: Elvira
Bild 2: Malin
Bild 3: Olivia
Solen skiner starkt över min graå stad, minusgraderna är tillbaks men fåglarna kvittrar ändå.
