Ser lite ut såhär i en lånad Coldplay t-shirt och utan glasögon.

Har haft en såndär bra helg och ätit frukost ute. Har sovit i en främmande lägenhet med en välkänd vän. Suttit bredvid henne vid spontanköp av Arcade fire-spelningar i London. Legat i en säng och mumlat "Vi ska se Arcade fire, vi ska se Arcade Fire, vi ska se Arcade Fire och Mumford & Sons i London tillsammans.". Tillsammans med Louise kan man göra allt. T.o.m äta pizza med äckligt mycket ost.

Bilder kommer imorgon.

Dagarna smälter samman till en, jag räknar andragradsekvationer i två olika matteböcker och har en fallenhet för detta. Memorerar PQ-formeln, hittar minimipunkter och nollpunkter. Är mest glad utan vidare anledning. Fnissar, hjärtat slår alldeles för snabbt och hårt. Har två prov i veckan, stressar, masserar en halvfrämling till klasskamrat på idrottslektionen och mumlar "Det här känns fel.." medan jag trycker på hennes axlar för att få kroppen att röra sig i vågor. Konstigt formulerat, men precis så sa idrottsläraren då vi skulle massera varandra.

Blev tipsad om detta och tipsar nu er. Lyssna!

Påtal om P3 Guld, så var jag ju faktiskt på en såndär gala för 2 år sedan. Jag minns att Hammerfall spelade, jag minns Hello Saferide, Markus Krunegård och Detektivbyrån.

Men, Anna Ternheim?
Låt mig få förklara: Anna Ternheim är en av mina mest älskade artister. Jag är galet förälskad i henne.

Och tydligen så gjorde hon ett grymt fint framträdande där på P3 Guldgalan 2009 tillsammans med Annika Norlin och El Perro del mar.

Nu känns det lite som om att alla bitar faller på plats, efter att ha sett ett klipp från framträdandet och bläddrat igenom bilderna ifrån den dagen. Och ja, visst såg jag henne. Och ja, visst hade jag bilder på henne.

Men, hur fasen kunde det ha undgått mig? Och varför uppmärksammade jag henne inte lite mer då?

Galet.

När jag var uppe i Norrköping så passade jag även på att fota Louise här, på bilden. Och klickar ni på bilden hamnar ni på min flickr. Men, mest av allt tycker jag att ni borde läsa hennes blogg för den är helt galet bra.

Klockan 13:42 satte jag mig på ett X 2000 för att byta i Katrineholm och ta ett tåg till Norrköping. Jag var spänd, nervös och åksjuk. Ensam på en plats för 4 personer bredde jag ut matteboken och försökte att ge mig på andragradsekvationer och banka i mig PQ-formlar.

Och utanför fönstret passerade tåget sagolandskap täckt av snö och dimma. Det var lite overkligt.







Sedan steg jag av. Mina närmaste fyra dagar skulle spenderas med hon där som just hade fått kliva in i mitt liv. Den rödhåriga tjejen från Norrköping som var allt annat än en vän för någon månad sedan.

Louise, som hon heter bor i en hyreslägenhet med tak utan dess like. Lägenheten har stora rum och är från sekelskiftet, så trappuppgångens golv var schackrutigt.

Vi bestämde oss för att laga pizza och fick sällskap av Kajsa, som är fylld med energi, spydiga kommentarer, ärliga svar och konstiga teorier. Vi gjorde en nutellacheesecake som skulle ätas upp dagen därpå. Några timmar senare somnade jag och Louise sådär väldigt sent.

Dagarna efter det kan sammanfattas med:
Fotopromenader, gula spårvagnar, loppisar, väldigt mycket mat, bilfärder, prat tills man är alldeles för trött för att ens orka prata mer, sängsällskap, "Nej, vi vill inte på nattklubb. Vi är för trötta och ska se en värdelös film om kloner istället", cheesecake+glass+bär i en och samma skål, tagiatelle med saffranssås + räkor, kräftor och crabfish, få se vaxkupan och köpa en Moder jords massiva-skiva och en The Drums-ep till Dzana, arbetsmuséum och att försöka dansa som de gjorde på 60-talet utan succé.


Och Norrköping var precis så fint som jag hade väntat mig, om inte finare.
Jag har haft den finaste helgen på länge.

Försvinner bort till Norrköping över helgen och uppdaterar igen om några dagar. Vi hörs!

Har börjat med att gå runt i mittbena och kolla matbilder.  Bär alldeles för mycket smink och lyssnar på onyttigt mycket Sigur Rós.
Idag fick jag ett paket. Med en singelvinyl. En första upplaga av Love will tear us apart med Joy Division, vilket är en ganska fin grej att ha och skryta om.

Ni är ganska många som läser min blogg nu. Och det är väl nu jag ska fråga; Vad vill ni se mer av?

Jag blev utmanad av Louise att göra en sånhär grej. Inte för att jag brukar göra sådant, men det kan vara kul.
Så, okej. Sju saker om mig.

1.
Jag är livrädd för muppar. Ja, på riktigt. Jag tycker för övrigt att alla bugtalardockor och lerfigurer är läskiga (Wallace and Gromit är den äckligaste filmen jag vet).

2.
När jag var sisådär 13 så var jag näst intill raka motsatsen till vad jag är idag. Jag lyssnade på black metal och hade lila lugg. På riktigt, ja.

3.
Jag har ett gosedjur på en halvmeter som är en isbjörn vid namn Pelle. Jag har somnat med Pelle i famnen i cirka två år. Och innan dess sov jag med 7 gosedjur.

4.
Min mamma är polsk, vilket gör mig halvpolsk. Mina finaste barndomsminnen kommer från just Polen och jag kan även språket (har kunnat det flytande, men har tappat mycket nu under senare år). Majoriteten av min släkt bor i Polen. Min mormor bor i Myslenice som ligger en timma utanför Kraków och min mammas moster samt mammas kusiner bor i Szczecin.

Det bör även nämnas att jag älskar Polen och är lite halvt Polenpatriotisk.

5.
Jag Hatar att gå i byxor. Jag äger ett endaste par byxor. Resten av mina kläder är kjolar, klänningar och annat man kan ha till tights/strumpbyxor.

6.
För mer än ett år sedan såg jag ut på det här viset. Inte för att det är så jätteintressant, men idag ser jag ut på ett helt annat vis.
(urkass bildkvalitét, bilden är stulen från bilddagboken)


7.
Jag lyssnar ju på Death cab for cutie, The National, Coldplay, Anna Ternheim, Sigur Rós, The Shins etc. Men jag älskar Beyoncé. Mest för att hon är Jay-Z's fru och för att hon är galet snygg.

Och... Det var allt!

Så, jag pillade lite till och nu är bloggen... Turkos?
Bättre så?

Igårnatt fick jag för mig att rita. Jag letade fram ett block och en urusel blyertspenna och satte igång.

Så, jag började med en skiss och målade i någon timma.

Tillslut blev det lite såhär.

Och hon är inte klar än, trots att signaturen redan sitter på.

Och idag hämtade jag ut en tågbiljett.

Jag har liksom alltid drömt om att åka till Norrköping. Eller, ja. När jag upptäckte Markus Krunegård och Laakso så blev Norrköping en drömstad för mig. Men, jag har liksom aldrig haft någon riktig anledning till att åka dit.
(så jag skaffade mig en vän som bor där, enbart kunna åka dit. Nej, nä. Njae)

Men, i onsdags fick jag ett fint sms från fröken Louise där hon frågade om jag ville åka till henne och träffa henne.
Så jag bokade tåg/bussbiljett. Och nu ska jag till Norrköping!

Och, alldeles nyss fick jag reda på att jag har 102 prenumeranter! Tack, tack bästaste ni!

Det nya året skulle firas hemma hos Elvira. Så jag och mitt sovsällskap tog spårvagnen bort till Johannesberg.

Himlen var precis såhär fin.


Hemma hos Elvira byttes det om till finkläder. Katterna sov mest med varann.


Sedan kom alla och maten skulle lagas. Allt kryddades med rosmarin, maten blev mosig och allt såg mest beige ut. Men det var himla gott, trots det. Och Louise gjorde grym sås.


När maten var uppäten var det dags för dessert. Och den, den var galet god. Frukt med smält, vit choklad och glass.

Paulin var uppspelt.


Sedan dansades det. Killarna tyckte att Schillerskas skolkatalog var fantastisk.


Köket vaktades av muslimbocken.


Under denna kappan gömde sig Maria och Elvira.


När Elvira inte gömde sig under kappor så stylade hon Pontus hår.

Sedan kom tolvslaget. 11 personer sprang ut på balkongen och vrålade. Vi kramades och det dracks champagne. Sedan slog det oss att vi inte såg några fyrverkerier. Vi sprang till andra sidan lägenheten, skrek oss hesa och någon utbrast "Bästa året! Bästa fyrverkerierna!". Alldeles ivrig kramade jag min nya vän, gav nyårspussar och skrek lite till. Plötsligt blev det 2011.


Efter tolvslaget spelades det musik. Death cab var ett måste.
Sedan åktes det hem för att sitta under ljusslingor i en säng med ost, kex och prat om allt mellan himmel och jord.
Jag har fått mig en fin vän. En sån som säger "Han ser ut som ett stort, svart L" och som gärna pratar till klockan blir 3-5 och som älskar blåvalar.

Och nu står jag inför rädslan att bli myndig om mindre än 3 månader och ett alldeles nytt år.