Casper Bigglesworth
I söndags kom han. Efter 2 veckors väntan och 4 besök på katthemmet så var det äntligen dags för min Casper att komma hit för att aldrig mer behöva bo på katthem eller byta ägare igen. Sen dess har allt gått så himla fort. Från att vakna till en katt som jamar vid ytterdörren klockan ett på natten till att ha en katt sovandes i sin säng, alldeles knäpptyst. Från att komma hem till en katt som gömmer sig under sängen, till att få komma hem och behöva ta emot tusen kattpussar och katthår över hela kroppen på grund av allt klappande. Det här är ju verkligen det mest tacksamma som finns, att vara så älskad av en så fin varelse. Det känns fortfarande konstigt, men jag vänjer mig väl snart.
Om att fylla 20 och få förstahandskontrakt
Någon gång i slutet av februari vaknar jag upp på morgonen och inser att jag faktiskt står i kö hos ett fastighetsbolag vid namn Huge. Allt börjar som ett slags skämt. Jag ställer mig i kö för några studentbostäder med vetskapen om att jag aldrig kommer få något. Någon vecka sedan händer det. Huge mailar. Jag har blivit erbjuden en lägenhet på 27 kvadratmeter i Björnkulla. Jag vågar inte hoppas på något och tänker inte mer på det förrän Huge faktiskt kontaktar mig och frågar om jag fortfarande är intresserad av bostaden. Jag säger ja, i all hast. Plötsligt händer allt på en gång. IKEA, skriva under kontrakt och flytta en hel del packning alldeles själv. Det blir något symboliskt, att jag, nybliven 20-åring (fyller ju år den 24 mars) skaffar något eget och börjar bekymra mig över bestick och priser på duschdraperi.
Den 2 april flyttade jag in och sov på en madrass på golvet, utan bord eller ordentlig köksutrustning. Sedan kom min far hit över helgen och hjälpte mig med att montera upp säng, köksbord, stolar och en hylla. Såhär ser lägenheten ut nu:
"köket"
Säng och sovplats.
Utsikt.
En annan bra grej med att fylla 20, bo alldeles ensam (men ute i skogen) är även att jag ska bli kattmamma! I onsdags förra veckan adopterade jag en katt vid namn Gustav 2 hos Stockholms katthem. Han är 7 år gammal, världens finaste och förhoppningsvis kommer han att flytta in nu i veckan! Jag kommer dock byta namn på honom, så Gustav 2 kommer att gå under namnet Casper Bigglesworth. Bästa grejen, åh!
Running back
Fotade Saga igår. Det blev såhär (det vill säga jättebra). Är så himla nöjd! Första och andra bilden finns högupplöst på flickr!
Glimrande strumpyxor och helkroppsspeglar
För ett tag sedan köpte jag världens finaste glimrande strumpbyxor från Lindex. Så himla bra och de passar finfint till kjol. Dessutom införskaffades ett helt fantastiskt paisleymönstrat påslakan-set på IKEA i torsdags. Nu är min säng så fin att man bara vill leva hela sitt liv i den.
Satte även upp en helkroppsspegel HELT själv. Kände mig så händig och frustrerad på samma gång, och jag trodde först att den blev sned. Det gick ju bra, till slut. Så, medan jag ändå var igång hände jag upp en teckning.
Bubbelflickan, heter hon. Hennes kropp är en bubbla.
Nu känns äntligen rummet jag sover i lite mer som ett hem, och det är ju bra! För man vill ju alltid känna sig hemma, visst?
Olivia
Idag var det så himla kyligt att fingrarna nästan gick av. Men, trots det tog jag mig till Skogskyrkogården för att fota Olivia. Hon är så sjukligt snygg så det finns inte. De två första bilderna finns högupplöst på flickr, bara att klicka på dem för att komma dit!
Nytt!
Igår införskaffade jag mig ett Sigma 50/1,4. Kanske mitt bästa köp på länge, så himla robust och ändå mjukt objektiv. Och, som om inte det vore nog har jag även lärt mig hantera Lightroom(!) och pillat runt med bloggen. Jag har även skapat mig en portfolio på en sida vid namn Cargocollective. Där finns några (snart fler) av mina bilder i stor upplösning, och såklart: somliga i ny tappning! Här finns portfolion att se.
Nu ska jag återgå till mitt tentapluggande. Hoppas att er vecka blir fin!
Live fast, die young (och så vidare)
I lördags hade jag och min roomie (Christian) inflyttningsfest. Det var lite på tiden, faktiskt.
De första människorna började droppa in runt åtta. Har har ni en Daniel som kollar på melodifestivalen!
Erik var också där, och såg melodifestivalen. Han tyckte inte att det var så bra.
Sötaste Emil.
Anna var fab som vanligt och dansade i soffan.
Sen fylldes lägenheten med fler människor, och resten av kvällen såg ut såhär:
Någonstans innan alkoholhalten blev alldeles för hög i denna kropp så lutade sig min roomie mot mig och frågade "Är det okej om vi röker inomhus?" och jag skrek ja, sedan luktade varenda liten millimeter på min kropp festivalsommar och rökrum. Men, det var okej. Vi hade det ju faktiskt såhär fint:
Och jag lyckades somna runt kvart i tre, medan festen fortfarande var igång. Jag vet inte ens när folk begav sig ifrån lägenheten, men jag vet att jag vaknade kvart i sju fullt påklädd och alldeles sinnesförvirrad, i en lägenhet som luktade rökrum och såg ut som ett bombnedslag. Men, det var helt okej. För det var en så himla bra fest.
New balance och Bright Eyes
I fredags köpte jag ett par nya skor. Mest för att mina nuvarande Nike-sneakers är så sönderanvända så att de är alldeles nötta inuti och dels för att det aldrig skadar att äga mer än ett två par skor.
Och, såhär ser de ut! Ett par Nike New Balance 420. Mina finaste skor.
Utöver att köpa skor så har jag även sett Conor Oberst live(!). Det var så himla fint, en av mina bästa konserter på länge. Och för en gångs skull sålde de faktiskt t-shirtar som inte är jättefula.
Så, jag köpte denna. Så himla fin. Och, äntligen en bandtischa som inte är ful eller för stor för att kunna bäras offentligt (som min Coldplay t-shirt i storlek XL).
Midsommarkransen
Nu har jag flyttat igen. Denna gång till Midsommarkransen, där jag är inneboende hos en bekant. Det är kanske världens finaste bostadsområde där nästan alla hus har röda tak och gula fasader. Lite som att slungas in i en Astrid Lindgren-berättelse (tänk er Karlsson på taket). Jag trivs så himla, himla mycket.
Jag har dessutom gjort en Januari-spellista á la 2010 då man gjorde spellistor för ungefär alla årets månader och årstider. A+ Januari heter den.
(psssst glöm inte frågestunden)
Julafton i förorten
I fredags åkte jag iväg till Göteborg för att stanna i två veckor (för att bla fira jul och nyår). Och, idag (eller igår, det är ju den 25e om 10 minuter) var det julafton. Fint och litet och tog slut fort.
Min syster fick ett keyboard i julklapp, Tiger fann sig ett nytt potentiellt hem.
Fast, min syster ville inte spela keyboard. Hon ville sitta framför datorn och spela maplestory medan hon var såhär fab.
Det tyckte jag och Tiger var drygt, så vi begav oss bort till mitt rum och Netflixade istället. Det var min jul, det! Och, ja, min julklapp: ett 85/1,8 (alla bilder är tagna med detta objektiv). Så himla bra grej, har inte fotat med annat än ett tamron 28-75/2,8 och ett gammalt skruttigt 50/1,8, så jag blir alldeles upprymd varje gång jag sneglar emot kameran och ser att ett så fint objektiv är monterat på. Tror dock att min finaste julklapp var en "3D-tavla" med isbjörnar på (nej)... Okej, vem köper ens något sådant tacky i julklapp till någon?!
Science fiction-mässan
I söndags var jag på Science Fiction-mässan (på Stockholmsmässan) med Emma. Det var fint, det var nördigt men det bästa på hela mässan var bordet med my little ponies.
Jag stog där i en kvart och hyperventilerade över alla olika sorters ponies. Som om att min barndom kom ikapp alla tonårsår och slog till mig just där.
Sedan såg vi paraden, blev förbluffad av personen som var utklädd till denna gigantiska figur. Jag fick i efterhand redan på att det var en Warhammer-karaktär. Observera ledsna stormtroopern i bakgrunden, åh!
Och, det var den söndagen!
Morning, keep the streets empty for me.
Imorse var det såhär fint och dimmigt, så kameran fick följa med mig till skolan. Men, när jag väl var framme var det sol, fint och dimman hade försvunnit. Igår försvann över 100 bilder från mitt minneskort, vilket var ganska synd eftersom att det var otroligt fina nattbilder. Det har varit så himla stressigt med tentor och nya människor det senaste. Men, jag måste verkligen bli bättre på att bära med mig kameran. Lovar att försöka.
Att klippa och färga håret utan att skaffa ett jobb.
Förra helgen bestämde jag mig för att färga håret med röd henna (och det luktade lera i en vecka) för att satsa på den där perfekta röda nyansen. Det gick sådär, men det blev åtminstone rött.
Sedan klippte jag luggen, drog på mig min favoritoutfit och drack vin på tisdagen. Det har blivit lite för mycket alkohol och skumma möten det senaste. Men, det är fint. Att fylla ut vänskapskretsen, för fina människor är bra att ha. Och, fina människor har jag ju mött det senaste.
Bästa svängen Hökarängen
Det har varit tyst här ett tag nu. Men, det blir så. Saker läggs åt sidan när livet kommer i vägen. När man flyttar från sin hemstad för att stå på egna ben och stadga sig på ett nytt ställe. Och man vaknar med ångest flera dagar i rad och ligger kallsvettig i sängen om nätterna, för det känns som om att någon har kastat om allt man har. Så, plötsligt ska man plocka ihop sig själv och sitt liv och säga "Såhär är det nu, såhär kommer det vara ett tag". Sen ruskar någon om en, man tar sig själv i kragen, skakar av allt ont. Vaknar utan ångest, vaknar utan att duscha av sig nattens hemskheter. Det bara hände, och nu står jag stadigt på egna ben och bor i ett kollektiv i Hökarängen där rådjur äter ur rabatterna och pensionererna hälsar när man går tidigt för att köpa frukost på ICAn en bit bort. Det är bra här, och nu måste bloggandet komma igång också. Lovar att ni ska få se mer av livet i Stockholm.
Med Sthlm skyline för mina fötter
Så. Nu är jag nyinflyttad och nybliven Stockholmare sedan tisdags eftermiddag. Och på dessa dagar har jag hunnit testa smores som Joakims amerikanska vän Katie (första bilden) gjorde åt oss. I onsdags träffade jag Sabina, som även är min framtida klasskamrat. Vi satt på café Lotus och diskuterade politik, Stockholm och allt sådant som spelar roll.
Idag har jag gått på Aquaria, upplevt rusningstid och fått se när tre stola polisbilar kör in med sirener på Sergels Torg för att panikslaget släppa ut flertalet stirriga poliser med hjälmar. Jag har fortfarande ingen aning om vad de gjorde där, men jag och Amanda rusade därifrån och åkte hem i ren rädsla.
Och så köpte jag världens finaste kjol på Monki. Den finns även i svart, och är världens bästa höstkjol. Den får vara en del av min Popaganda dag ett-outfit. Vi ses där?
Världens bästa
Idag hade jag en slags "Hej då, nu syns vi inte på ett tag"-picknick i Slottsskogen med de där människorna som jag faktiskt umgåtts som mest med under min tid i Göteborg.
Coola Clara var där. När vi lärde känna varann kallades hon för Clarapang och var världens sötaste och finaste poppare. Hon är fortfarande lika söt och fin, men popparstilen har hon lagt på hyllan.
Sandra var också där. Min TranemoSandra som hade långt svart hår första gången vi sågs inne på Jazzhuset för att se Makthaverskan. Hon har haft lugg så länge jag vetat, och hon ser lite ut som en återfödd Jane Birkin.
Hilda och Clara. Hilda lärde jag känna någonstans runt vintern 2009, vi var bästa vänner i några månader och sedan gled vi isär. Hon har världens galnaste liv och fotar så otroligt fint och bra, kolla själva!
En hund vid namn Lily var där också. Hon såg lite ut som ett moln, så fluffig var hon.
Cansu var också där. Cansu lärde jag känna sommaren 2009 i samband med "Hej, du är fin. Får jag fota dig?" och jag har tagit så himla många bra och fina bilder på henne sen dess. Cansu är även Dzanas gamla klasskamrat och bästa vän.
När det blev mörkt åkte vi hem, för det är inte sommarvarmt längre.
Sara var där, men hon ville inte vara med på bild. Hon var med när jag fotade Elsa, och hon hon har alltid haft galna hårfärger, hon skatear och är bara allmänt cool och sådär jättejättetrevlig.
Dzana och hennes pojkvän Jim var också där, som ni kan se på första bilden. Dzana är så himla bra att hon förtjänar ett eget blogginlägg. Nu fick jag inga flattering bilder på varken henne eller Jim. Men, ni ska veta att det är bästa paret någonsin bestående av två fantastiska människor.
Och det var allt för idag!
This temporary life.
5 dagar kvar tills jag flyttar härifrån, och mitt liv är i något slags kaos som inte går att strukturera hur jag än försöker att prydligt skriva listor och planera ihop hela mitt liv innan jag åker härifrån. Kläder ligger på högar ovanpå packväskan, allt är huller om buller och jag vet aldrig vart jag ska börja när jag väl sätter igång med packandet.
Men jag har åtminstone bärfrukostar och världens bästa klänning köpt på secondhanden här nere på torget. Samt en alldeles egen laptop, känns så himla ovant att kunna ligga inne på mitt rum och skriva blogginlägg med bilder redigerade på samma dator. Innan hade jag en halvtrasig 10-tums minipc som knappt dög att surfa med.
Så, trots kaoset känns det lite som att alla trådar inuti knyts ihop. Lite som att bli hel igen. Och jag ska äntligen få flytta ifrån Göteborg och påbörja ett alldeles eget liv. Helt galet.
Not swallowed in the sea.
Förra tisdagen vaknade jag upp med en ångestklump i magen och en extrem vilja att fly Göteborg. Staden kändes liksom för liten för att ens kunna rymma mig och hur jag än vred mig så kändes luften syrefattig. Så, jag smsade Emma, frågade om jag fick stanna hos henne ett tag, snabbpackade en väska och satte mig på första bästa tåg mot Södertälje Syd. Sedan satte jag mig i en bil, sa hej till Emma och hennes mamma och åkte mot Nykvarn. Och där stannade jag i fyra dagar för att insupa lugnet, umgås med en av mina bästa människor, klappa på den gosigaste katten någonsin och hälsa på tre stora och glada hundar. Så himla fint, perfekt och idylliskt. Precis det jag behövde innan jag åkte iväg till Joakim i Stockholm. Kändes som om att jag var på Stockholmsturné.
Igår fick jag även reda på att jag ska läsa Genusvetenskap A! Satt helt darrig framför datorskärmen, kändes så skumt att ens läsa "ANTAGEN" då jag vid första urval inte kom in någonstans och var helt förkrossad i flera veckor över detta. Vet ni vad detta betyder? Att jag, denna månad flyttar härifrån och bosätter mig i Stockholm. Så himla stort, går inte ens att ta på känslan. Så stor är den.
Being as in love with you as I am.
En hel helg spenderande vi med att lyssna på Frank Oceans nya, sova, åka in till stan, gå på picknick med Dzana och Jim. Bilderna säger väl en hel del om hur bra vi hade det. Världens bästa människa.
Hår.
Var så himla trött på mitt hår, och där hängde mina blonda toppar och bad om lite färg. Så jag färgade lite. Det kliar i fingrarna nu, jag är jättenära på att bleka hela håret och färga det rosa. Så himla mycket "Jaja, men det där gör ju alla med håret nu". Men, det är kul i alla fall.
