Jag har pillat lite med bloggen och vill veta vad ni tycker! Hit me!

Jag har länge, länge letat efter en parfym som luktar... Mig.


Och plötsligt hittar jag den (med hjälp utav bästaste Nansovic).
Det är en såndär superfin parfym som luktar milt och sött. En sån där galet dyr men jättefin parfym.


Och märket, Viktor & Rolf har jag ingen koll på.


Och namnet på den är flowerbomb. Såhär fin är flaskan.

Jag älskar den. Materiell och väldoftande lycka.
Den är perfekt.

Går promenader till gömda industriområden och klampar fram i orörd snö. Med fin musik i öronen och kalla fötter.
Fingrar på den tysta mobilen som är fylld med ursäkter. Utkast, inkorg och sparade meddelanden. Allt jag inte skrev som skulle fram. Allt jag ville läsa men inte fick läsa.

Man måste ge tusen ursäkter för att få en. Jag gav tusen och fick en.
Hela världen går under och allt blev fel.

Tänker att: Det är snart jul.
Det är fortfarande svårt att uppdatera. Håll ut. Jag mår snart bättre.

Det här är Charlie (Billy, Belsebub). Elviras "sköta-om-till-den-blir-gammal-nog-att-sälja"-kattunge. Jag har inte så väldans mycket att säga om Charlie, eftersom att hon mest sover när jag är hos Elvira.


Och, det här mina vänner är min alldeles första vinyl. Med orden "De slog in den sådär tråkigt." och "Den låg i hundra-lådan på Bengans." räcktes den över till mig. En såndär fin vinyl med 5 sidor (3 vinyler) och extramaterial.
Den packades ned i en stor (men fin) death cab for cutie-tygpåse. Och det är sådana detaljer som gör livet lite finare. Att sitta på en buss över Göta Älvbron med en tygpåse packad med en vinyl och kamera.
Och med nya idéer och tankar säger jag hej till livet. Hej.

Det känns jobbigt att skriva om, men ibland tar saker slut och det gjorde även vi.
Ni behöver inte skriva "Varför? Åh, men det kommer att bli bra. ): ): <3".
För jag vet att det blir bra, och jag vet att hjärtat kommer sluta värka.

Inga låtcitat och inga jobbiga krångliga meningar om hur ledsen jag är.
Allt är uppenbart.
Jag är ledsen, för jag och min pojkvän har just gjort slut.

Nu vill jag inte skriva mer.
Punkt.

Igår julhandlade jag med Tilda, Moa, Elin och Elvira. Och efter någon timmas julletande satte vi oss ned på caféet vid namn "Le pain francais" där menyerna är skrivna på franska.


Det här är Elin. När hon blir stor ska hon klä sina barn i säckväv.


Och efter en tyst kvart så började Elvira skriva listor på servetterna. Vilket ledde till att vi alla skrev listor på servetterna. Moa och Elin skulle hem, och vi hamnade på ett annat café där fler listor skrevs. Vid åttatiden blev det alldeles för sent, så vi begav oss hem.

Såhär kan en frukost se ut.


Och det här mina vänner, är jag och min nya hårfärg. Den är fantastisk, för jag har ingen aning om vilken färg det är. Jag brukar säga att det är rött, för på förpackningen stod det, med stora bokstäver "INTENSE RED". Men, det är inte riktigt sådär enkelt. Det är inte rött, för det är alldeles för lila för det. Det är inte svart, för det är alldeles för ljust för det. Det är inte heller mörkbrunt, för det är alldeles för rött för att vara mörkbrunt.

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Jag kan inte slänga ihop fina ord om gråa dagar. Jag söker efter något som kan fylla mina tomma, tysta dagar med oljud och explosioner. En vän som kommer över för tusen koppar té och som visar mig hur man steker pannkakor. Någon att ta fotopromenader med. Någon att prata Sigur Rós, Death cab och Coldplay med. Musik är nog bland det finaste man kan prata om. Jo, ja.

Minus elva kylan avtar. Det snöar i massor och det vita lägger sig på varenda liten trädgren. Måndagar är sådanadär bra dagar då man sitter i ett avskilt rum tillsammans med Elvira, Lucas och Malin. Det börjar oftast med att man kärleksförklarar akrylfärger och slutar sedan med att man avskyr alla slags färger. Det börjar bli stressigt nu, för målningen ska vara klar innan jul och min bild ska bli blå. Som ni ser så skriker den i extrema färger. Det bådar inte gott för mig.

Men allt faller isär och jag förbannar december och dessa veckor. Dessa dagar. Jag fyller öronen med Benjamin Gibbards stämma, vandrar igenom snön med klumpiga kängor.


Kan ni inte skriva något fint?
Kan inte alla, exakt alla som läser precis denna raden skriva något som är fint för er? Snälla rara?
Tack.

För mer än en vecka sedan flög jag till Stockholm. Såhär såg det ut nedanför mig.


Jag landade, träffade bästastebästaste Erik. Vi mötte sedan upp Emma och hälsade på hennes vän Jenny.
Och sedan åkte vi hela vägen bort till Åkersberga, för där bor Emma. Och gudars, vad fint hon bor. På ovanstående bild kan ni se solnedgången sedd från Emmas.... Vardagsrumsfönster?


Jag tror nog, helt seriöst att de där två spenderade en hel fredag på att spela pokémon på deras mobiler (töntar, nördar, fjantar). Men, man kunde inte låta bli att bara må där ihopklämd mellan finaste sällskapet i världen.

På lördagen åkte vill till Älvsjö för att gå på Fotomässa. Det var stort, det var fantastiskt. Det bästa med hela fotomässan vad Leica. De hade släppt en mellanformatskamera och... Jag har aldrig sett något vackrare i hela mitt liv. Den slår allt. Den är t.o.m finare än Hasselblads H3D. Det är så att man får gåshud när man tänker på den.

Nog med kameratjat.
Det var förra helgen, det.

För exakt en timma sedan livesändes en intervju på BBC med Coldplay inför deras nya singel som skulle släppas precis klockan 21,00 enligt svensk tid.

Och, åh. Som man har längtat hela dagen. Finastefinastefinaste.