Tisdag.

Rebecca.

Vi tvingades ut för att fota porträtt idag. Att glömma kameran kan ibland löna sig, som idag då jag faktiskt fick låna fotolärarens jättefina teleobjektiv.
Och trevligt sällskap skadar aldrig.

nice.

jjag har lov!

Sv: Tack, tror jag att jag ska säga? (Om det nu inte var så att du var ironiskt, men det tror jag inte). (:



Varför tror du att du blev glad över min uppdatering?

Oj, tack! Fast, jag.. tycker mest mina ord är som svartkroppar - absorberar all energi. Jag tror att jag har glömt hur man skriver ljusafinalivsglödande stavelser.

Kanske är det så.

Solenergi är viktigt (och idag tog jag vara på lite genom att åka skridskor med en av mina vänner) och jag längtar till aprilsol, blöta gräsmattor och att-kunna-ha-bara-en-stickad-tröja-utan-att-frysa. Fast egentligen är jag glad just nu, bara vissa små element i mitt liv kunde lösa sig, eller bara försvinna.

För nu kan jag inte skriva något alls egentligen, förutom brev med avsändare som aldrig når fram.

Jag fyller år på sommaren och igår upptäckte jag och min kära lyckovän att jag inte hade fyllt 15 än när han och jag förlorade vår festival-oskuld på Arvika. Det kändes fint.

Jag längtar till sommaren, ha klarat av gymnasiet och vara på väg mot nya äventyr människor vardagar i ett annat liv. Och jag vill kunna cykla (min cykel känner sig nog lite ensam i cykelförrådet).

Jag tänkte det först men sen, i september förra året, ändrades mina planer och tankar helt. Nu tänker jag åka till Storbritannien som aupair ett år, lära mig ordentlig engelska och ladda upp mig för (vad jag hoppas i alla fall) fem år på psykologiutbildningen, i antingen Umeå eller.. någon annan stad som tilltalar mig. Jag vet bara att jag måste bort från Norrköping och Östergötland ett par år innan jag lär mig uppskatta de östgötska viderna igen.

Jag tycker egentligen om Norrköping men efter nästan 18 (bodde i sthlm mitt första levnadsår) så är man rätt.. Less. Vad får dig att vilja flytta hit? (:



Jag tror jag hade hellugg senast.. förra våren. Jag tycker att jag passar i det och det är ett lätt sätt att liksom.. Skapa förändring..

Norrköping är lagom stort, har en charmig vinylbutik (egentligen två), bra secondhand, rätt så ok med klubbutbud, fina parker, en graffiti-fylld hamn.. Och typ så.

Jag kommer nog antagligen återvända hit när jag känner att jag är klar med världen. Jag trivs inte jättebra i stora städer, jag vet inte varför, och den känns som Norrköping ändå är liksom.. Nära till allt (när SJ är på bra humör).

Jag tycker om Stockholm, men ändå inte. Jag har hela mitt liv trott att jag är en storstadsmänniska men jag har upptäckt att jag nog nästan håller mig till "landet" och närhet till en större stad: när jag blir vuxen vill jag bo i ett fint hus en bit utanför en större "norrlänsk" (eller på den engelska landsbygden <3) stad. Jag vill ha riktigt natur nära mig.

Det är egentligen intressant att vi, som fortfarande själva nästan är barn, tänker på våra eventuella framtida barn. Nästan lite läskigt också..



Min msn = epostadressen. (och notera inte namnet alltför mycket, jag hade en world of warcraft-period i mitt liv när det namnet uppfanns, haha). (: