Kochanie
Moje serce jest twoje serce.
NEJ
Jag älskar när jag förstår grejerna du skriver på polska. Det känns fint, särskilt när det är såna här grejer.
så himla fint
sv: Hur kommer det sig, att du tappat ditt tal och din skrivförmåga?
Inte för att det är någon tröst men.. Personer kommer och går i ens liv. Dock vet jag hur svårt det är, när någon är på väg bort ur ens liv och man inte riktigt vet vad man ska göra åt det.
Ta itu med det som du känner är viktigt? Vissa kanske har förväntningar på dig, men det är vad som är viktig för dig som är huvudsaken.
Fast jag kanske inte ska säga så mycket. Jag är bara en nittonårig som inte tar tag i mycket alls och lever på ett sätt som nog ingen kan förstå.
HAAHHA jag skulle skriva HEJ, men NEJ funkar rätt bra med hehehheheheh
Varför var hon missnöjd med dig?
Jag säger inte att du ska ändra på dig, men ibland kan en väns åsikt vara bra att tänka till om. Men dock inte om den.. Trycker ner dig i jorden så du knappt kan andas längre.
Sådan vänskap är bara energislukande monster.
Har ni pratat? Har du förklarat hur du känner?
När jag känner mig sådär, slut och död och tom och känslodöd, brukar jag.. Bryta ihop. Gråta och skrika i min kudde tills jag inte kan andas längre.
Sen,
sen söker jag uppmärksamhet/tröst hos någon jag vet skulle förstå, om de bara fick mig att börja prata om mitt oexisterande känsloliv.
Gör sådant som är bra för dig?
Vårpromenader med din favoritmusik och kameran?
Min personliga åsikt: Hon är inte värd det.
Det där är inget du ska behöva ändra på, det där är vad som är du.
Ni kanske bara växt ifrån varandra. Sånt händer.
Sorgligt nog.
Har du pratat med henne om vad du känner, om vad du tycker?
Om du har det, och hon inte vill acceptera ditt sätt att vara, så tycker jag att du ska.. Lossa greppet om er vänskap.
Det är svårt.
Men vänskap man mår dåligt av är aldrig bra vänskap.
(Inte för att jag borde förespråka sådant, jag är dålig på att släppa taget. Eller, gå ifrån, kanske är rätt uttryck.)
Fokusera på de som gör dig lycklig och gör så du mår bra istället?
Ibland får jag för mig att jag vill prata mer med dig.
Men jag tror att.. Det är något som ska få vänta, till lite senare.
När saker är annorlunda. Eller åtminstone inte som de är nu.
(kom min senaste kommentar fram ens?)
Min enda tanke är:
Tjejer är konstiga. Verkligen.
Detta är den andra "hej-var-elak-mot-en-nära-tjejkompis"-berättelse jag hört på tre dagar.
Jag blir så ledsen. Och förstår varför jag hellre håller mig till.. my boys.
Någon gång kommer vi säkert träffas också. (Det vore nästan underligt, annars).
Vi får.. Låta saker bli som de blir.
Man kanske inte borde styra saker så? Eller tänka alltför mycket.
Nuförtiden tystnar jag så fort sådant sker i min närhet. Okej att någon kan slänga ur sig sin irritation om någon person på mig, men jag fortsätter ogärna samtalet med.. Fler negativa ord.
Jag måste i princip till Way Out West.
The National, ett av mina absoluta älsklingsband, ska ju spela. Jag behöver smälta till deras musik live, på riktigt den här gången.
Och jag tror att det blir ett bra avslut på min sommar och tid i Sverige (för sen försvinner jag, förhoppningsvis, till Storbritannien).
Muse har jag biljett till. Fast om jag sen går får vi se. Det blir i så fall för mitt lilla hjärtat (min lillasysters) skull.
Way Out West är fint, jag var där.. 2008!
Dock så känner man sig rätt så.. Ung. Eller jag gjorde det då.
Och alla hade en fjällräven kånken på ryggen (även jag) och det syntes vilken musik festivalen främst satsat på genom att titta på besökarnas "outfits".
Men det är fint. Jag hoppas på dansigt sällskap och sol.
Jag stannar åtminstone nio månader, max elva. Sedan måste jag nog bege mig till Sverige för att ordna med allt inför nästa höst och studier och så.
(Om jag nu inte hunnit ändra mig innan dess. Vem vet?)