And in that moment, I swear we were infinite.
I Växjö är gatorna fyllda med lätt pudersnö. Sådan snö som följer vinden vart den än blåser.
Bland all denna snö ligger ett villaområde, och i just detta villaområde ligger det en villa som rymmer ett kollektiv. I ett av rummen på detta kollektiv bor Filip.
Han luktar gott och ger en mjuka pussar. Han är en sådan man skryter om, en sådan som har varit förband åt Immanu el och This will destroy you och som har galet fin musiksmak.
Filip är bara genomfantastisk. Så fantastisk så att man vill prata varenda ny sak man upptäcker med honom. Som att hans garderob innehåller en grå hoodie och att han gillar Noah and the Whale.
Så, på något vis hamnade jag i samma rum som denne Filip. Med hans huvud i mitt knä, fingrarna genom hans hår och iförd hans gråa kofta. Och just där, precis då slog hjärtat emot revbenen för att utlösa endorfinerna som vilade i synapsmellanrumen. Mitt klämtande hjärta slog åt rätt håll och lugnet la sig i luften vi inhalerade.
Och, för att citera en fin bok; "And in that moment, I swear we were infinite."
Precis så.
Jag är glad, för jag vet att du är glad.
Och jag blir själv nästan lite kär, för att du skriver så himla fint och bra och med precis rätt känsla och de rätta orden.
(och jag älskar att det är chipspåsen som är i fokus. precis exakt som det ska vara)
<3
åh vilket fantastiskt inlägg!
fint att du är glad och filip verkar väldigt bra :)
Gud vad fint Zandra. Jag blev lite kär, i er. Puss!
så gott med chips :)
sv: tack<3
Sv: Svartöstaden är verkligen fint, jag tänker åka dit en gång på våren, en gång på sommaren och en gång på hösten också, tror jag :)
vilket supergulligt inlägg haha! och det är en väldigt bra blus, vill du köra den?
KÖPA hahaha
Chips <3
hej Zandra med S!
åh, nu måste jag ju fråga dig om din musiksmak! :)
vad lyssnar du på för något? vad flödar ur dina högtalare?