Ibland tar saker bara slut. Det kanske tar en månad, vecka och ibland känns de inte av. Men, ibland tar de slut. Och för några dagar sedan tog det bara slut. Jag och Joakim satt uppe i flera timmar och kom fram till att vi inte är kära längre. Det bara blir så, vi märkte inte av det, vi låtsades för länge och någonstans bara brister det. Och sedan dess har vi flytt ifrån varann och mötts på kvällarna för att jag fortfarande bott kvar där. Men, igår löste sig allt. Jag ska bo i ett källarrum i en villa på Hökarängen hos otroligt snälla Andreas och Amanda och andra inneboende där. Och tills dess är jag någon form av bostadspendlare, men sover för tillfället hos världens bästa Emil och Sabina. Jag är omringad av så himla fina och underbara människor. I Stockholm är det aldrig ensamt, tro mig när jag skriver såhär. Har blivit omhändertagen av både främlingar och vänner. Det finns inget att vara ledsen för. Det blev såhär, det är okej. Och när det inte känns okej så vet jag åtminstone med mig att det kommer bli det. Jag och Joakim är fortfarande vänner (han är fortfarande världens snällaste och smartaste). Men ja. Det är såhär nu.