Förlåt för att jag är urkass på att uppdatera.
Och tack för alla jättefina, uppmuntrande kommentarer.
Jag uppskattar er, verkligen.

Tack, tack, tack, tack.

Flydde storstadslivet, för Vasastan kändes inte längre som Chinatown och jag behövde andas renare luft och upptäcka nya ställen.
Så jag satte mig på en buss till Tranemo för att träffa Sandrahjärtat och senare filmmysa med henne, Sara och Elsa.

Så, vi somnade sent, vaknade tidigt.
Kollade på Criminal Minds, hoppade i köket och åt nattmackor.
Smälte ost, åt glass, lagade kycklingsallad (som för övrigt var det godaste jag smakat på länge).
Och jag städade Sandras kök mitt i natten.

Nu:
Hemma.

Lämnar storstaden i två dagar för att åka ut till Tranemo och filmmysa med Sandra, Elsa och Sara(?).
Somnar till ljudet av skrikande katter. Två nätter i rad.
Trodde att min kamera gick sönder igår.
Men det var batterigreppet.
Idag fick jag igång det igen. Vilket är bra, för det är iprincip omöjligt att köpa nytt.
Lyssnar på Kents nya album.
Det är fantastiskt.

Musik att tycka om.

Saker som är bra att göra:
Äta havrepuffar, äta sushi, promenera, cykla, gå istället för att byta spårvagn i stan, lyssna på Laakso, eftermiddagsvila till Plans, planera veckan, prata med Nanna och somna sent samt vakna sent.

Natten till den 7:e Juni så armbågar jag ned en kamera i golvet. Nedanför mig, vid mina fötter ligger ett 50mm objektiv i två delar. Jag skriker i förbannelse, gråter, somnar.

Jag byter ut det trasiga emot ett gammalt 17-50mm med stor bländare, packar, drar med mig väskan och flyr emot Landvetter. Stiger på planet.

Ipod - check.
Sigur Rós - check.

Planet lyfter, och jag befinner mig bland molnen, eller så befinner de sig bland mig. Planet var bara plåt, ett fysiskt hinder och jag infinner mig i någonsorts trans.

Jag byter plan på Arlanda.
Jag ska till mitt hjärta, min älskade.
Jag ska få andas ren luft.
Norrbotten.

Stiger av, flygbuss, det pirrar i magen och jag stiger av bussen, möts av han där som jag så länge beundrat på så många olika sätt.
Vi håller hand, promenerar bort till det rosa lägenhetshuset.

Han ska flytta ut, få större, vi städar, sovpaus i soffan, jag får träffa hans mamma, sitter och fnissar på snurrfåtöljer.
Vi åker bil bort till Älvsbyn som enligt en skylt sägs vara Norrbottens pärla.
Jag får höra historier om landningsbanor och testbanor för däck.

Sen - äntligen.
Dricker rent vatten, det smakar sött.
Vi ligger uppe, solen går aldrig ner, det är ljust.
Han säger de där meningarna som får mitt hjärta att rusa, explodera.
Jag blev vit, log på riktigt, sådär som jag skrev om innan vi möttes och jag log, log, log.

"Ska vi skeda?"
Den där frågan som ställs då nacken inte tillåter mig att somna emot hans bröst, trots att jag vill så himla, himla mycket.
Hjärtat svarar: Ja.

Han visar mig storforsen, jag som trodde att jag förlorat all fascination. Jag tappar andan, det är mäktigt, vi hoppar runt bland stenar och vatten. Han berättar om avlägsna badställen.
Hans barndomshus har grönblåa knutar, jag får höra fler historier om hus, områden, barndom.

Sista dagen dras jag genom en fördärvad skog.
Jag möts av: berg, vatten, utsikt.
Jag vill säga så mycket annat än: Åh, fint.
Han kysser mig. Där, där, där.
"They'll name a city after us."
Citerar Regina Spektorlåtar i huvudet.

Vi
är
Fantastiska.

Imorgon:
Flygbuss, flygplan, byta flyg, stiga av, flygbuss.
Kram, pussar, kramar, pussar, lyssna på bra musik, äta mat tillsammans, puss, puss, hångla, glömma disken igen, ligga i din säng som blir en soffa om man pryder den med stora kuddar, dina hjärtslag, dina läppar och jag och du och vi, promenera, prata, pussas, kramas, ta igen tid och tillsist:
Somna på ditt bröst.

Lördag-Fredag:
Vara med Sandra, sova över, somna till Agaetis Byrjun, hitta mini ananasar (ananaser?), smyga bort till stora ängar, gratisloppis, sitta på en balkong och äta melon+kakor tillsammans med Nanna, hennes pojkvän, Elsa och Sandra, prata om jag minns inte vad mitt i natten och skapa band som låter som katter.







Söndag:
Picknickfestival, att äta god mat tillsammans med helt otroligt sällskap, dansa till svensk sk "blattehiphop" om man ska få säga det som Nanna, kolla på band från en filt, falla för Emil Jensens musik och få pinnar av främmande småbarn.

Bilderna gör inte rummet rättvisa.
Igår blev tapeterna klara. Idag flyttade jag in i mitt rum igen.
Det känns mest som taget ur en IKEA-katalog. Allt är perfekt och aningen för fint för att ens vara mitt.

Skumma färger på bilderna.
Tapeterna är inte riktigt så gröna.

Juni kommer att bli en bra månad.