Det är så himla många elaka kommentarer som rasar in. Vad har flugit i folk, egentligen? Har ni inget bättre för er?

Jag har flera mappar fyllda med bilder som aldrig fick publiceras, men som är galet fina trots det. Det är bara det att man aldrig riktigt har tid att sätta sig vid datorn och kolla igenom gamla bilder för att sedan redigera dem. Och nu vet jag att det är få bilder - jag är kräsen och har dessutom världens sämsta tålamod då det kommer till redigering av flera bilder. Kräsen som få är jag också. Men, här får ni fem bilder som är tagna under månadens gång:

En jättedimmig dag fick Louise agera modell åt mig. Vi samlade ihop ballonger och promenerade bort till en äng som är belägen en bit bort från mig. Av okänd anledning kapade jag av Louises ena bild på bilden, men den är fin ändå.


En morgon fick jag för mig att ta bilder på mina ben med hjälp av stativ och självutlösare. Det blev lite sådär.


Den 10 April stod jag i ett publikhav och kämpade med att ta snygga bilder på bandet Noah and the whale (som för övrigt är jättebra live). Detta är en av de där bilderna som aldrig riktigt blev redigerad eller upplagd någonstans.


Den senaste veckan har varit sådär underbart somrig. Under bara några få dagars lopp hann det grönska lite överallt. Och - körsbärsträden slog ut. Bara så. Mitt i april. Det kändes konstigt, men det är fint. Och även om jag avskyr att knäppa bilder på träd, blommor och annat som hör till den kategorin så kunde jag inte låta bli att ta några bilder igår när jag steg av spårvagnen.


Idag hände igenting. Men det har ändå varit en sån där produktiv dag då jag har pluggat ikapp matte och läst över 100 sidor ur en skönlitterär bok. Mot kvällen lade jag mig på golvet för att kräla och ta bilder som ovanstående. Senare fick jag nog med inspiration för att våga mig på en kort berättelse. Allt sitter dock i huvudet, men jag hade tänkt skriva ned allt... Nu!

Kram på er.

Idag åkte jag ut till Majorna för att promenera tillsammans med Miriam och Emmet. Det var sådär sommarvarmt ute. Ni vet, när man inte behöver ha på sig varken kofta eller jacka. På ovanstående bild är Miriam lite smått frustrerad över att Emmet inte ville springa ned från en kulle (typ).


Emmet sprang tillbaks efter en lång stund av frustration. Vi fortsatte att promenera runt Majorna, för att sedan lämna Emmet inomhus och gunga utanför de låga lägenhetshusen där Miriam bor inneboende hos hennes mormor. Vi diskuterade sådant som var himla viktigt och svårt att sluta diskutera.  Efter en kvart-halvtimmas gungande gick vi in och klappade på Emmet. Sedan åkte jag hem, satt och väntade på spårvagnen i Brunnsparken klockan halv nio iförd kofta. Jag frös inte. Det kändes som sommar, sådär i slutet av April. Jag hade lite svårt för att förstå att det var påsklov - inte sommarlov.

På Göteborgs central går det ett tåg som tar en ända ut till Trollhättan. Om man sätter sig på just det där tåget och åker i sisådär 55 minuter hamnar man på en perrong mitt ute i denna lilla stad. Egentligen är den inget särskilt, den är fylld med människor som pratar trollhättemål. Och, så är det även en stad som inte är så mycket att hänga i granen.

Men, ibland åker världens bästa kille bort från Växjö till Trollhättan för att komma hem. Och, då kan man sätta sig i tåget dit för att träffa honom. Trots att han har skäggstubb som gör ont när man pussas är han galet fin. Han kan ta en ut på en promenad under kvällen, där han tar en till hans gamla gymnasieskola för att visa vart han brukade ha lektioner. Och sedan kan man stå på en bänk, pussas, promenera tillbaka inåt och äta upp ett kilo godis.

Han vet bara, hur man får en att må bra.
Världens bästa Filip.

Nu far jag iväg till Trollhättan, för att umgås lite med han där Filip (aka min pojkvän). Vi hörs på torsdag. Kram!

Bara bilder.
Här får ni en April-lista.

Saker man kan sysselsätta sig med när man är såpass sjuk att man knappt orkar röra sig ur sängen:
Ta konstiga bilder på sig själv, äta omelett (som jag tydligen tillagar på helt fel sätt), ligga i sängen, se två avsnitt av Planet Earth, skriva ett blogginlägg.


Man kan även sysselsätta sig med att hänga upp konsertbiljetter på väggen. Detta är en biljett från gårdagens konsert. Nanna fick nämnligen en Moto Boy-biljett i födelsedagspresent av mig. Och, eftersom att hon inte kan gå själv så följde jag med. Konserten var sådär mysig, lugn och kort.


Förresten, ni som läser - vad vill ni se mer av? Jag vet att jag tidigare har ställt er samma fråga men fått få svar. Snälla, berätta. Kom igen!

I söndags stod jag i ett publikhav tillsammans med andra Noah and the whale-fans och gjorde det jag älskar mest:
Fotografera, dansa och lyssna på livemusik. Så, för första gången i hela mitt liv prövade jag på konsertfoto. För första gången i mitt liv fick jag ett fotopass i handen. Min "utifall-att"-biljett såldes till Emma.

I publikhavet, utan fotodike stod jag och knäppte bilder.

Mina första konsertbilder fick alltså bli på ett av mina favoritband.
Och själva konserten var helt fantastisk, jag stod bara någon meter från självaste bandet, med magen mot scenen och dansade mig svettig till 5 years time, höll hand med Louise under First days of spring, fick en setlist då spelningen var över och promenerade senare hem i regnet mot tunnelbanan tillsammans med Emma, Louise och två av Emmas bekanta.

Fler bilder från min Stockholmsvistelse dyker upp imorgon, kram på er.

Fler bilder (i dålig kvalité, hm) från konserten finns här.

När Louise var här under förra helgen så vaknade vi på söndagsmorgonen av ett fotosug. Så, vi promenerade bort till en äng som ligger en bit från mig tillsammans med ett par ballonger och fotade lite.

Ovanstående bild är ett resultat av fotograferingen.

Imorgon far jag iväg till Stockholm, sådär jättetidigt på morgonen. Lördagen ska spenderas med bästaste Emma, sedan kommer Louise (vi umgås väldigt mycket, ja) till Stockholm på söndagen för att se Noah and the whale med mig (och Emma?). Det kommer att bli bäst. Så, hej så länge och vi hörs på måndag!

I lördags blåste jag upp 39 stycken ballonger, rusade fram och tillbaka mellan matbutiken och slutade upp med flera liter läsk i kylskåpet. Sedan hjälpte min far mig att baka muffins med chokladglasyr.

Jag skulle nämnligen ha "någonsortsfödelsedagsfirande" tillsammans med de finaste jag vet och god mat i form av muffins, godis, chips och pizza.


Sedan kom sällskapet. Miriam smög in i vardagsrummet med godaste muffinsen. På muffinsen hade hon två pepparkaksljus. De skulle tydligen symbolisera åldern 18.


Och, det här gick mest hela kvällen ut på:
Att lyssna på dålig hiphop i köket, sjunga med i 99 problems, kolla på konstiga youtubeklipp och äta massor med mat (tills man blev alldeles illamående och inte orkade mer).

Så, för att sammanfatta det hela:
Mitt bästa födelsedagsfirande hittills.

Jag är dålig på helkroppsbilder och tror egentligen inte att ni ens bryr er om vad jag bar igår, eller huruvida jag är smal eller inte. Jag tyckte helt enkelt att det skulle vara lite intressant att visa er lite mer av mig själv. Så, hej. Här är jag. Nästan hela jag.