Det var menat att lördagen skulle bli en sådan dag då jag drack 2 liter té och slökollade filmer tills ögonen inte klarade av mer. Det började förståss så, men slutade på ett helt annat sätt.

Jag kurade ihop mig i vardagsrumssoffan och kollade på 500 days of summer. Jag stängde av innan filmen var slut, tänkte att jag redan visste hur allt skulle sluta - uruselt. Och kurade sedan ihop mig på en annan soffa för att klappa på en tjock kanin och njuta av kökssällskapet i form av en gladlynt far.

Sedan sjönk solen, sa tack och hej och det blev plötsligt kväll och mörkt ute. Jag tog på mig min tjockaste jacka och begav mig bort emot spårvagnshållplatsen.


Jag hamnade tillslut i Mys lägenhet. I en soffa, sittandes med ytterligare två personer pratades det. Sedan blev vi fler och jag satt mest i köket och lyssnade på när Elvira pratade med hennes vän Joar.

Det fördes diskussioner om tatueringar, och plötsligt nämner Joar att han har en tatuering på ryggen. Han visar den för oss, jag frågar om det är okej att jag tar en bild och sedan pratas det lite till.

Jag lämnar lägenheten alldeles för tidigt och promenerar istället för att ta buss. Det är minusgrader, jag fryser och en spårvagn åker förbi och skyltar alldeles för tidigt om att Bright Eyes kommer till Where the action is.


Det var min lördag, det.

Jag har börjat äta ordentliga frukostar. Och de ser lite ut på det här viset. Min dyra skrivbok förstördes här om natten. Alla sidor våta och förstörda med té. Fläckar överallt, bläck som smetats ut. Det är mest orden som skrevs på alla sidor som spelar roll. Nu är de bläckfläckar.

Förlåt för att jag är så otroligt dålig på att uppdatera. Jag har faktiskt lovat mig själv att skärpa mig.

Och, jag har bestämt mig för att be er skriva lite om er själva. För ni läser så mycket om mig. Så, kommentera. Skriv vilka ni är. Vad förde er hit?

Kram på er.

I Växjö är gatorna fyllda med lätt pudersnö. Sådan snö som följer vinden vart den än blåser.
Bland all denna snö ligger ett villaområde, och i just detta villaområde ligger det en villa som rymmer ett kollektiv. I ett av rummen på detta kollektiv bor Filip.

Han luktar gott och ger en mjuka pussar. Han är en sådan man skryter om, en sådan som har varit förband åt Immanu el och This will destroy you och som har galet fin musiksmak.
Filip är bara genomfantastisk. Så fantastisk så att man vill prata varenda ny sak man upptäcker med honom. Som att hans garderob innehåller en grå hoodie och att han gillar Noah and the Whale.

Så, på något vis hamnade jag i samma rum som denne Filip. Med hans huvud i mitt knä, fingrarna genom hans hår och iförd hans gråa kofta. Och just där, precis då slog hjärtat emot revbenen för att utlösa endorfinerna som vilade i synapsmellanrumen. Mitt klämtande hjärta slog åt rätt håll och lugnet la sig i luften vi inhalerade.

Och, för att citera en fin bok; "And in that moment, I swear we were infinite."
Precis så.

06:00
Rummet är kallt och ögonlocken är tunga. Jag sjukanmäler mig från första lektionen och somnar om.

08:30
Vaknar av ljudet till mobilalarm, ljudet av en låt som inte hinner gå mer än 5 sekunder förrän jag stänger av för att tänka klarvakna tankar och blicka fram mot de nerdragna persiennerna och det gyllene ljuset som tränger sig igenom varenda springa.

11:30
Promenerar genom Vasaallén med Arcade fire i lurarna. Solen ligger högt och hjärtat känns rent. Jag tänker att den här känslan är din, och ingen annans.

15:00-19:00
Fika på Tintin med finaste Elvira och vi föräter oss på kyckling, potatis och kaka. Pratar ilsket om allt som finns att prata ilsket om. Spyr ur oss allt som legat och kokat i oss. Bara pratar, pratar och pratar tills vi senare promenerar i Vasaparken där gatulykterna formar stjärnor på den våta marken.

Här får ni en fin låt; +

Igår träffade jag Miriam och Emmet. Vi promenerade genom stormvindar och kämpade oss tvärsöver Azaleadalens snöbeklädda gräsmatta. Det är alldeles för sällan man träffar Miriam, men när man väl träffar henne så mår man bra i hela kroppen. Hon tog med mig till hennes mormors lägenhet där hon är inneboende och bjöd på kaffe och semla. I bakgrunden spelades Death Cab for cutie.

Senare på kvällen bjöds jag hem till Tilda för att efter några timmar ligga skrattandes på hennes golv medan hela världen verkade rotera alldeles för fort för att tankarna skulle hinna med.
Jag åkte sedan hem för att hamna i telefon och somna alldeles för sent.

Det var en galen fin lördag.

Jag har för övrigt skaffat tumblr. Eller, ja. Skaffat och skaffat, jag har börjat bli aktiv. Feel free to follow!

I lördags vaknade jag upp på en luftmadrass tillsammans med Louise i en lägenhet någonstans vid Olskroken. Jag steg upp för att jobba, hon stannade kvar. Sedan begav vi oss bort till Egg & Milk för att äta en galet stor brunch som mättade i flera timmar.


Sedan åkte vi bort till förorten för att spendera kvällen/natten hemma hos mig tillsammans med en bitter kanin.





På söndagen vaknade vi sent för att promenera till ett stängt sushiställe och sedan åka in till centrum för att äta sushi. Vi åt på en såndär sushikedja som gjorde Fin sushi. Inte bara god, utan fin. Vi diskuterade mat och att konsumera för att sedan promenera ner mot brunnsparken, äta wienerbröd, kramas hejdå och viska att vi snart syns.

Och, igår:
Misslyckas med ett matte b-prov, skrika "COLDPLAY, COLDPLAY" mitt i Schillerskas trappuppgång för att bli dumförklarad. Planerade Londonresa/Arcade fire-konsert med Louise och Emma.

Idag:
Förhandsbokade en Where the action is-biljett för, man kan ju inte missa Coldplay då de spelar i ens hemstad. Visst?