I torsdags satte jag mig på ett tåg som tog mig hela vägen bort till Norrköping. Hela vägen bort till världens bästa Louise. Vi möttes vid Norrköpings resecentrum, gick hela vägen bort till sekelskiftslägenheten i stan.


Och, därinne bakades det vaniljbullar, kanelbullar och några andra bullar som var jobbiga att få till. Louise gjorde det mesta, medan jag mest åt deg.

Sen blev det kväll, och vi bestämde oss för att färga mitt hår. Det skulle bli mörkbrunt men blev istället kolsvart. Det är fortfarande lite svårt att vänja sig vid den mörka färgen.

Det blev fredagsmorgon, och det åts flingor med hallon till. Vi köpte biljetter till Bon Iver den 4 november, begav oss ut och satte oss i gräset för att ha picnick bestående av geisha och bullar som hade bakats dagen innan.


Louise bar finaste Miu Miu-skorna någonsin.


På lördagen kollades det loppisar, Louise fyndade en blus och jag fyndade bästa jackan i den perfekta blåa färgen för 30 kronor. Sedan åktes det bort till landet (som egentligen inte var landet). Vi plockade ogräs, hittade tre gigantiska sniglar och flera små snigelskal.


Sedan, mot lördagskvällen fick jag se kyrkogården som nämns i den här låten. Vi promenerade runt strömmen, passerade femöresbron, satte oss ned, pratade bilddagbokenkändisar och vandrade sedan tillbaks till sekelskiftslägenheten för att ockupera vardagsrummet och se på Sagan om ringen.

På söndagen åkte jag hem och spenderade hela dagen sittandes på en buss med en laptop i knät. När jag väl var framme i Göteborg bemöttes jag av ösregn utan dess like, satte mig på spårvagnen mot hisingen och var hemma igen.