Utflykter till andra kommuner.
Idag fick jag mitt lov. Efter 3 veckors städarbete på Göteborgs Tingsrätt.
Så, jag satte mig på en buss till Stenungsund för att senare få sällskap av en finfin klasskamrat vid namn Malin.
Vi steg av, promenerade bort och möttes av en gigantisk snigel.
Sedan: Fika på världens gulligaste fik.
Och läsa i en stor bok som handlar om njutning.
Nu är jag livsinspirerad.
1 2 3 4
Modell: Cansu Okan.
I Tisdags så lurade jag ut flickan på ovanstående bilder till Klare Mosse för att fota henne litegrann. Sedan åkte vi in till stan, åt Kinabuffe (Kina.... Buffe) samt pratade om sådant man brukar prata om.
(Det vill säga: livet).
Mellisuga helenae
Det är en kolibri som bor i mitt förortshjärta då jag cyklar ut till de platser som de döljer bakom skogar och dyra hus.
Mitt hjärta slår upp, ned och baklänges.
För att sedan utjämna.
För att göra mig lika vit som tystnaden.
Och:
Jaun Pedro skriver med slutna ögon att:
Allt är förlorat.
Jag trodde aldrig på de hårda orden.
Hans franska poesi är numera översatt på hundra språk.
Så att vi ska förstöra
de vackra orden.
Och ersätta dem med våra svordomar.
Fakta och inte fiktion.
Jag hade glömt innebörden av att längta.
Jag hade glömt känslan. Den doldes bakom ångest och tankar kring obetydliga saker.
Jag tog tag i mina tankar och trotsade allt som kröp.
Giftet som tog över, det tvättas ur mig.
Så, kom, längtan, kom.
Jag cyklar ända till Klare Mosse och:
"And let the sun wrap its arms around me."
När jag får ett sms av en vän om att Way out west har bokat Anna Ternheim så springer jag in i ett halvstädat omklädningsrum för att tjuta till.
Finaste Anna.
Och just nu, slår hjärtat i rätt takt.
Så hårt så att det blir repor i revbenen.
Ökad frekvens.
Jag tror att det kallas lycka.
(Och den är inte kortvarig.)
Därför är livet väldigt bra just nu.
1. För att majs och fetaost är det bästa som har hänt mig.
2. För att kyckling finns.
3. För att jag har en låda med godis och kakor.
4. För att jag har röda snurrfåtöljer och ett bord i mitt rum.
5. För att choklad-mintté finns.
6. För att min hjärtefågel ringde mig under 747-
7. Way out west har bokat Anna Ternheim.
8. Pappa lyssnar på P3.
9. Får sms från en vän som äger en permanent del av mitt hjärta där hon förklarar saker som värmer.
10. För att du finns, du som kommer att läsa detta och känna dig aningen generad för att jag skriver såhär om dig i min blogg. För att dina ord når in, alltid. (För att gör mig stadig.)
11. För att jag är nöjd.
12. För att: Livslusten kryper tillbaks.
Stjärnorna på himmelen var snön som föll på vintergatan.
Pappa inhandlade en ljusslinga och satte upp svalor på väggen. Jag hänger kläder på de vit/svarta krokarna och sysselsätter mig med att vira ljus runt galler och fästa resten i sänghimmelen.
Fint, det blir det.
Jag vrider mig i en 90cm madrass och längtar mig bort från komplex, onda viljor, jobb och ensamhet.
Och tycker att allt det jag uppfattar borde delas.
Med någon som du.
Dockhus (dockskåp?).
Jag var en gång en tioårig flicka med drömmar om dockskåp. Och mamma lovade mig, att en dag så köper hon ett.
Problemet med dessa dockskåp är att de är dyra, möbler är dyra, huset är dyrt.
Jag fick aldrig ett, och det gick att leva med.
En dag, 7 år senare så stiger jag in i familjen Thorssons vardagsrum. På utrymmet bakom sofforna där vi har krukväxter står plötsligt ett gigantiskt dockskåp.
"Vi har köpt ett dockskåp!" säger mamma.
Det är inte nytt. Det är sisådär 30-40 år gammalt. Med 70talsinredning.
Jag tar ut alla möbler och omplacerar dem.
Pillar på minimaliska vinylspelare.
Blir 7 år yngre.
Och jag älskar det.
Palmhuset
7 Juli.
Jag har en vän som brukar ta buss 16 in till Eriksberg.
Igår gjorde han precis så.
Och jag cyklade dit.
Vi satte oss på ett berg och åt sushi.
Vi tog färjan ut till Klippan för att utvidga vyer, för att fylla de tomma utrymmena på våra mentala kartor över Göteborg.
Hamnar vid okända tjärn.
Diskuterar fysik.
Ljuskuber.
Optik.
Jag cyklar hem, och på höga höjder missar luften munnen.
Läsare!!
Bor ni i Göteborg?
Eller har ni möjlighet att komma hit?
Vet ni vad jag tycker då?
Ni borde bli fotade av mig!
(Nej, jag är ingen läskig typ.)
Jag fotar väldigt, väldigt gärna Lookbookbilder.
Åh, ja.
Kontakta mig här!:
[email protected]
Tack!
Torsdag.
Idag: Vaknar upp, bakar scones och känner mig som Alice i Underlandet.
Faller ned i kaninhålet och hamnar i drömläge på spårvagnen hemåt. Tankar så nära så att jag kan känna fukten av andetagen, värmen och lukten som sätter sig i blodomloppet.
Så nära att jag inte längre kan bli elektrisk.
Nej, jag blir inte elektrisk, jag blir flytande.
Jag undrar om vi tillhör samma tankenätvärk, jag undrar om våra tankar kolliderade.
Alla dagar är bra dagar, inser jag när jag somnar under en transparent sänghimmel. Alla dagar är bra dagar, för jag är lycklig.
Mamma är så långt bort att vi får klara oss på egen hand.
Hon ringer hem och pratar slarvigt, jag kan höra skratten som döljer sig bakom alla lugna svar.
Här tar orden slut.
