Igår var jag på Bengans för att se världens finaste och vackraste kvinna spela några akustiska låtar och sedan signera. Och, det är något särskilt med Anna Ternheim. För, hon är en sådan som får en att glömma av att man har två ben att stå på. Precis så fin och bra är hon.


Och, självfallet var jag en av dem som kände att det var värt att lägga ned 200 kronor för deluxeversionen av hennes nya skiva. Så, där stod jag cirka en meter från en av mina favoritartister och fick skivan signerad. Jag utbrast något i stil med "Jag måste bara säga att jag älskar dig." och Anna log sådär jättefint och svarade "Tack, vad glad jag blir!". Sedan studsade jag ut ur skivaffären precis så som man gör när man är världens lyckligaste människa.

Förra helgen var jag på fest hos Elvira. Det gick sådär jättebra tills jag bestämde mig försöka ta ett stort steg för att komma förbi de två gigantiska saccosäckarna framför mig. Plötsligt snubblade jag, vilket resulterade i att jag näst intill flög fram och landade på mitt vänstra knä. Det gjorde ont, men jag tänkte inte mer på det.

Så, självfallet blev det ett blåmärke. Och, ett ganska stort sådant också. Jag bestämde mig för att fota det, för blåmärken kan vara ganska fina ibland. Klickar ni på bilden hamnar ni på min flickr och där kan ni se bilden högupplöst!

Fotade Elsa i söndags, och det blev verkligen jättefint. Fast vi drev mest runt i slottsskogen under majoriteten av fotograferingen, letandes efter bra ställen att fota på, stötte på rådjur och pratade fotografi.

Och, jag har haft fullt upp det senaste med prov och inlämningar. Men, jag lovar att redigera och lägga upp fler bilder från fotograferingen med Cansu och jag lovar verkligen att lägga upp fler bilder från fotograferingen med Elsa. Och, denna gång: stående bilder (vilket jag i stort sett aldrig fotar eftersom att jag inte vågat och tyckt det varit dåligt)!

Hade världens tyngsta och jobbigaste filosofiprov, träffade sedan Hilda och Clara för att äta chips.

Sedan skulle vi fota med min kamera (haha?), men det blev inte riktigt så. Så, vi åkte hemåt, jag tog 16-bussen med Hilda och promenerade sedan hela vägen från Eketrägatan och hem.

Världens bästa höstljus.


Sedan bestämde jag mig för att klättra upp på min byrå och knäppa några bilder på mina skrynkliga shorts, trasiga strumpbyxor (som är så trasiga att jag måste ha strumpor på fötterna) och förvirrade ansikte.

Ja, och det var min torsdag, det!

Ett sk "smakprov" (tycker verkligen att det känns konstigt att använda sig av det ordet, hm) på dagens fotografering med Cansu. Klickar ni på bilderna så kan ni se dem mer högupplöst/fave:a dem på flickr!

Idag fotade jag Nanna, och det blev lite såhär:


Men bäst blev det ändå när det blev såhär:


Helt galet hur det kan bli när man tar flertalet bilder som faktiskt blir bra, och så plötsligt upptäcker man att en av dessa bilder är helt fantastisk. Sista bilden är en sådan bild. Så galet nöjd är jag.

För en oinspirerad och olycklig 18-åring som jag är detta nog det bästa som kan hända. Materiell lycka i form av en tung fullformatskamera. Min alldeles egen Canon eos 5D mark II kom som ett brev på posten (heh, för det gjorde den ju nästan, typ). Ett stort 2,4 kilos-paket stod igår på köksbordet och väntade på att jag skulle lägga vantarna på den. Väntade på att bli använd, väntade på att göra en oinspirerad och olycklig 18-årig aningen lyckligare och mycket mer inspirerad. Så himla svårt att förstå att man faktiskt äger något man trånat efter sedan Canon kom ut med att deras 5D skulle få en uppföljare.

Så, idag tog jag med mig den ut på äventyr för att studsa lycklig fram på Göteborgs gator med den där viljan att knäppa kort helahela tiden. Så, här delar jag med mig av äventyret. Kolla, kolla, kolla:


(coolaste swagtjejen, även kallad Sandra på bilden)