För ca en vecka sedan var jag i Stockholm för att fira mina sista sommarlovsdagar tillsammans med fint sällskap och festival i form av Popaganda. På ovanstående bild skådar ni för övrigt Amanda, som tog med mig ut till hennes stall någonstans ute på landet för att umgås med hästar och prata om typ Panic! At the disco.

Så, det är väl en vecka sedan världens bästa sommarlov tog slut. Har väl aldrig gjort så himla mycket på så liten tid. Jag stod längst fram på Coldplay med 25000 personer bakom mig, jag åkte till England och såg Death cab och Arcade Fire, jag spontanåkte till Emmaboda och såg Danger, jag blev av med min fyllehångla-med-tjej-oskuld, jag gick på Way out west med bästaste sällskapet, jag åkte till Stockholm för att se Arcade Fire ännu en gång, gråta till Henrik Berggren och dansa till Lykke Li.

Jag har fått lära känna så himla många fina människor, och plockat på mig så himla konstiga och fina minnen.
Det har väl varit min bästa sommar hittills.

Så himla mycket egospam. Hejsan.

Bloggen har varit lite halvt död det senaste. Detta beror på sommarjobb, en spontanresa till Emmabodafestivalen samt ett humör som inte har varit på topp det senaste.

Fast, nu är jag tillbaka. På ovanstående bilder har ni bästaste och finaste Miriam. Hon är fantastisk. När man är med henne så tas alltid kameran fram för att utforska filmfunktionen och ta poetiska bilder Jane Austen-style. Och, det är ganska bra att kameran dammas av lite och används innan den ersätts av en större och finare kamera. Jag har nämnligen skrapat ihop tillräckligt med pengar till att köpa en ny kamera, som antagligen kommer att väcka fotoandan i mig igen. Köpet står mellan två fantastiska kameror, men vi får se hur det blir. Antagligen blir det en såndär... Drömkamera, ni vet. En sådan man knappt vågar fantisera om. Men, vi får se.

Nu återvänder jag till mitt numera hektiska och fullbokade liv. Jag ska försöka ta med mig kameran och uppdatera er lite mer. Syns vi på Way out West?

För sisådär en månad sedan skaffade jag mig en iPhone, och första veckan såg ut på det här viset.
Köpte finaste klänningen på Bikboks rea och far bort till Gnosjö för att fira midsommar med Louise.



Sedan kom veckan med stort V. Jag stod längst fram på Coldplay och far iväg till London dagen efter för att se Arcade Fire live. Det var stort, det var galet. Jag, Louise och 60tusen andra stod tillsammans i Hyde Park och dansade till Ready to start.

Några dagar efter det, på måndagen hände något som mitt tonårshjärta längtat efter i flera år. Att stå några meter ifrån Ben Gibbard, bryta ihop till Transatlanticism och vara allmänt lycklig. Det var perfekt. Längst fram i mitten mot ett kravallstaket, i ett annat land, i en okänd stad och i en varm lokal sjöng jag och Louise med i precis alla låtar. Jag lyckades fånga Ben Gibbards plektrum, få en setlist + Ben Gibbards armsvettband(?) och plektrum från både Nick och Ben. Så himla fin kväll.


Sedan kom jag tillbaka hem till Sverige, blev lite Sverigedeprimerad och åt lite för mycket sushi.

Och... Ja! Så kan livet med en Iphone se ut!

På söndagen var vi framme i Manchester. Efter ca två-tre timmars tågresa från London sittades i samma vagn som ett par fotbollsfans i ca 30årsåldern som försökte byta ut sina gympaskor emot mina vita martens och som försökte erbjuda både mig och Louise öl under halva resan.

När vi väl var framme släpade vi runt på tunga resväskor, försökte hitta bussar, shoppade och så försökte vi hitta vandrarhemmet. När vi sedan hittade det åkte vi in till stan för att äta sushi på rullande band, men vi var för sena och fick beställa take away-sushi istället.

Så, vi satte oss i en park vid vandrarhemmet och åt. När vi hade ätit klart pratade vi med en fransman som frågade vart vi var ifrån, och sedan sa han något i stil med "Men, jag trodde att alla svenska tjejer var blondiner!".
Vi gick sedan vidare för att utforska parken, Louise släckte en papperskorgsbrand och vi förälskade oss i Manchester.


Och Louise var så fierce så att jag fotade lite lookbookbilder åt henne.


Även jag var fierce i min nyinköpta klänning från Topshop och kofta från Urban Outfitters.

Sedan hann solen gå ner. Vi promenerade tillbaka till vandrarhemmet och peppade dagen med stort D. Death cab for cutie-dagen, alltså.

På den tredje dagen under vår vistelse i London bestämde vi oss för att fortsätta på turistandet genom att åka till Natural history museum och kolla valar, fossiler etc. Även denna dag åt vi mat från Pret a manger, jag åt en kräftsallad med avokado.


Gatorna var fullproppade med människor som var utklädda och viftade med regnbågsflaggor. Vi lyckades lista ut att vi lyckades vara i stan under pride. Alla var så himla glada och fina.


Vi gick alltså in på natural history museum, där gångarna kunde se ut lite sådär.


Men vi var mest där för blåvalen. Den var så himla mäktigt stor, även om den bara var en låtsasval som inte alls var varken uppstoppad eller dylikt. Ovanför låtsasvalen hängde valskelett, och bakom hängde delfiner och späckhuggare av alla slag.


Efter att ha turistat klart åkte vi hem till hotellet igen för att städa upp oredan på golven, äta sushi och packa ihop våra väskor - på söndagen skulle vi nämnligen bort till Manchester för att på måndagen se Death cab for cutie. Det var både spännande, nervöst och ledsamt. Man ville ju inte lämna London.


Och, det var min lördag i London, det!

Under vår andra riktiga dag i London bestämde vi oss för att göra de där typiska turistgrejerna, som att kolla in Big Ben, London Eye och Buckingham palace. På ovanstående bild kan vi se: Big Ben och London eye.


Vi promenerade ned till Green Park och mötte en social ekorre som ville ha mat.


I Green Park fick Louise nya vänner i form av duvor.


Efter att vi hade turistat klart vid Buckingham palace begav vi oss bort till Soho för att äta en lättare lunch i Soho square. Ungefär här förälskade jag mig i Pret a mangers smörgåsar och light cola. För övrigt var denna smörgås den godaste på länge - kräftor och ruccola. Mh.


Och senare mot kvällen bestämde vi oss för att vara Pink Floyd-fangirls och kolla upp Battersea powerstation. Man blev nästan lite sugen att komma tillbaks dit för att ha ett photoshoot..


Lite så var fredagen i London, ja.

Den 29 juni, sent på kvällen anlände jag och Louise till England. Med tre tunga väskor och en karta försökte vi orientera oss fram till Baker Street, för där låg nämnligen hotellet. Och mer än så hann vi inte att göra. Vi promenerade bort och åt på ett "café" som serverade fish'n'chips som smakade tråkigt.

Så, den 30 juni får alltså kallas för dag 1 i London. Den invigdes med att promenera till Oxford Street, shoppa på Primark, Topshop och fascineras av dubbeldäckarbussar och byggnader.


Och så promenerades det så mycket att Louise var tvungen att byta skor.


Vid lunchtid begav vi oss bort till London Zoo för att möta upp en av Louises vänner som jobbar som au pair i London. Husen vid hållplatsen var galet fina.


Åt godaste lasagnen.


Efter att vi hade ätit blev vi visade en marknad som tog plats inuti ett ett gammalt hästsjukhus. Det var fullproppat av konstiga saker, men galet fascinerande. Och, galet stort.

Sedan tog vi tunnelbanan bort till Hyde park, för där skulle vi nämnligen se...
... Arcade Fire! Och 4 andra band som agerade förband åt detta fantastiska band. Vi stod i ett publikhav bestående av 60.000 andra människor som var där för att se just Arcade Fire. Det var så himla stort och bra. Arcade Fire är liksom ett sådant band som gör sig grymt bra live, med något så fantastiskt som en liten .inledningsfilm innan de stiger på scen. Och att höra såpass många människor sjunga med till alla låtar, bara det var himla stort.

När konserten var slut promenerade vi hela vägen hem, föll ihop i sofforna och somnade sedan i den stora hotellsängen. Och så var hela dag ett i London.

(har för övrigt ingen aning om varför min sista bild blev så konstig, hrm..)

Efter att ha stått längst fram på Coldplay och varit världens fangirl så flyr jag bort till London i några dagar för att se Arcade Fire och Death cab. Vi ses!

Fredagen den 24e juni klockan 09:07 avgick mitt tåg från Göteborgs central mot Kalmar. Jag skulle bort till Gnosjö för att fira midsommar tillsammans med Louise, hennes syster Linda och Lindas vän Viktor.

Vi lagade mat, pratade och bestämde oss sedan för att bege oss ut i skogen, promenera och fota.

Det resulterade i en blöt Louise och två fotonördar som tryckte av bilder.
Lite såhär blev det:

Louise i bäcken.


Linda och hund.


Louise i bäcken vid vattenfall.


Louise i fina ljuset.


Viktor i det fina ljuset.

Sedan förlorade vi nästan Louise i strömmen. När vi skulle hemåt gick vi vilse på ett berg dessutom sprang hunden iväg. Men, det löste sig. Vi hittade tillbaks, och det gjorde även hunden.

När man först ser denna blåa pryl liggandes på mitt täcke kan man tro att det är ett kasettband i en gräslig blå färg. Men, vid närmare anblick kan man faktiskt se att det är en sånhär..

Min alldeles egna iPhone 4, alltså. Den damp ned i brevlådan passande till min före detta mobils död. Jag är ganska ny på detta, och känner mig oteknisk, men har åtminstone skaffat mig Instagram (där heter jag Ninruz). Mina instagrambilder kan se ut på det här viset.

Har ni några tips på nödvändiga appar, tro?

Såhär såg jag ut imorse, enligt min kamera.
Och, här får ni ett musiktips (obs: spotify): *

Det blev plötsligt sommarlov och 17 plusgrader i Göteborg. Vädret är opålitligt och skiftar från molnigt till soligt cirka tjugo gånger under dagen, men det gör inte så mycket. Jag ligger mest inne, försöker att smälta allt som har hänt det senaste läsåret och vila innan livet fylls av konserter, resor och sommarjobb.

Om mindre än två veckor ser jag Coldplay live på Where the action is, dagen därpå (29 juni) åker jag och Louise bort till London för att se Arcade fire (+ Beirut, The Vaccines och Mumford & Sons) live den 30 juni. Några dagar efter det åker vi tåg till Manchester för att se Death cab for cutie live den 4 juli. Och sen är det sommarjobb hela juli månad.

Och, i augusti ska jag på way out west för att se bästa iamamiwhoami och Kanye West (+ många fler jättebra band). Sen ska jag självfallet på Popaganda för att se Arcade fire ännu en gång.

Så, jag har en himla fin sommar framför mig.

Hur ser er sommar ut?

Idag var det Andra Långdagen. Andra långdagen innebär i stort sett massor med DJs, loppisar och gatukök och människor i massor. Även om det inte händer sådär jättemycket så är det himla kul att bara gå genom Andra Långgatan och trängas med människor längs vägen. Och, på ovanstående bild har vi: Antingen José Gonzalez eller en lookalike. Hrm.


Jag var i sällskap av Dzana, Cansu och Dzanas pojkvän Jim. Dzana och Jim är ungefär det gulligaste paret någonsin. Här pussas de.


Vi hamnade inuti en affär. Jag fick klä Jim i en regnjacka (tack Dzana). Bästaste jackorna någonsin. Varför bär inte killar sådant oftare?


Sedan köpte vi kebab/falafel-rulle(ar?) och satte oss ned på gräset någonstans utanför/vid Vasaplatsen.


Och så vandrade vi mest runt tills vi hamnade i stan, där vi mest gick runt och förbannade crocs.





--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ps.

Fick hem denna för ett tag sedan. Bästaste Death cab.

Igår svepte värmen över Göteborg igen, så idrottslektionen flyttades utomhus. Medan mina klasskamrater sprang runt på gräsplanen låg jag ned på mage, kikade på när de spelade och åt godis.

Och, ikväll bär jag av på GAFFAs sommarfest tillsammans med finsällskap. Dessutom är det sommarlov om en ynka vecka, och då lovar jag er att jag ska bli duktigare på uppdateringsfronten.

Jag har även märkt att allt fler av er försvinner. Är det något jag borde blogga mer om? Säg bara till.

Kram på er.

I torsdags satte jag mig på ett tåg som tog mig hela vägen bort till Norrköping. Hela vägen bort till världens bästa Louise. Vi möttes vid Norrköpings resecentrum, gick hela vägen bort till sekelskiftslägenheten i stan.


Och, därinne bakades det vaniljbullar, kanelbullar och några andra bullar som var jobbiga att få till. Louise gjorde det mesta, medan jag mest åt deg.

Sen blev det kväll, och vi bestämde oss för att färga mitt hår. Det skulle bli mörkbrunt men blev istället kolsvart. Det är fortfarande lite svårt att vänja sig vid den mörka färgen.

Det blev fredagsmorgon, och det åts flingor med hallon till. Vi köpte biljetter till Bon Iver den 4 november, begav oss ut och satte oss i gräset för att ha picnick bestående av geisha och bullar som hade bakats dagen innan.


Louise bar finaste Miu Miu-skorna någonsin.


På lördagen kollades det loppisar, Louise fyndade en blus och jag fyndade bästa jackan i den perfekta blåa färgen för 30 kronor. Sedan åktes det bort till landet (som egentligen inte var landet). Vi plockade ogräs, hittade tre gigantiska sniglar och flera små snigelskal.


Sedan, mot lördagskvällen fick jag se kyrkogården som nämns i den här låten. Vi promenerade runt strömmen, passerade femöresbron, satte oss ned, pratade bilddagbokenkändisar och vandrade sedan tillbaks till sekelskiftslägenheten för att ockupera vardagsrummet och se på Sagan om ringen.

På söndagen åkte jag hem och spenderade hela dagen sittandes på en buss med en laptop i knät. När jag väl var framme i Göteborg bemöttes jag av ösregn utan dess like, satte mig på spårvagnen mot hisingen och var hemma igen.

Jag har flera mappar fyllda med bilder som aldrig fick publiceras, men som är galet fina trots det. Det är bara det att man aldrig riktigt har tid att sätta sig vid datorn och kolla igenom gamla bilder för att sedan redigera dem. Och nu vet jag att det är få bilder - jag är kräsen och har dessutom världens sämsta tålamod då det kommer till redigering av flera bilder. Kräsen som få är jag också. Men, här får ni fem bilder som är tagna under månadens gång:

En jättedimmig dag fick Louise agera modell åt mig. Vi samlade ihop ballonger och promenerade bort till en äng som är belägen en bit bort från mig. Av okänd anledning kapade jag av Louises ena bild på bilden, men den är fin ändå.


En morgon fick jag för mig att ta bilder på mina ben med hjälp av stativ och självutlösare. Det blev lite sådär.


Den 10 April stod jag i ett publikhav och kämpade med att ta snygga bilder på bandet Noah and the whale (som för övrigt är jättebra live). Detta är en av de där bilderna som aldrig riktigt blev redigerad eller upplagd någonstans.


Den senaste veckan har varit sådär underbart somrig. Under bara några få dagars lopp hann det grönska lite överallt. Och - körsbärsträden slog ut. Bara så. Mitt i april. Det kändes konstigt, men det är fint. Och även om jag avskyr att knäppa bilder på träd, blommor och annat som hör till den kategorin så kunde jag inte låta bli att ta några bilder igår när jag steg av spårvagnen.


Idag hände igenting. Men det har ändå varit en sån där produktiv dag då jag har pluggat ikapp matte och läst över 100 sidor ur en skönlitterär bok. Mot kvällen lade jag mig på golvet för att kräla och ta bilder som ovanstående. Senare fick jag nog med inspiration för att våga mig på en kort berättelse. Allt sitter dock i huvudet, men jag hade tänkt skriva ned allt... Nu!

Kram på er.

Idag åkte jag ut till Majorna för att promenera tillsammans med Miriam och Emmet. Det var sådär sommarvarmt ute. Ni vet, när man inte behöver ha på sig varken kofta eller jacka. På ovanstående bild är Miriam lite smått frustrerad över att Emmet inte ville springa ned från en kulle (typ).


Emmet sprang tillbaks efter en lång stund av frustration. Vi fortsatte att promenera runt Majorna, för att sedan lämna Emmet inomhus och gunga utanför de låga lägenhetshusen där Miriam bor inneboende hos hennes mormor. Vi diskuterade sådant som var himla viktigt och svårt att sluta diskutera.  Efter en kvart-halvtimmas gungande gick vi in och klappade på Emmet. Sedan åkte jag hem, satt och väntade på spårvagnen i Brunnsparken klockan halv nio iförd kofta. Jag frös inte. Det kändes som sommar, sådär i slutet av April. Jag hade lite svårt för att förstå att det var påsklov - inte sommarlov.

På Göteborgs central går det ett tåg som tar en ända ut till Trollhättan. Om man sätter sig på just det där tåget och åker i sisådär 55 minuter hamnar man på en perrong mitt ute i denna lilla stad. Egentligen är den inget särskilt, den är fylld med människor som pratar trollhättemål. Och, så är det även en stad som inte är så mycket att hänga i granen.

Men, ibland åker världens bästa kille bort från Växjö till Trollhättan för att komma hem. Och, då kan man sätta sig i tåget dit för att träffa honom. Trots att han har skäggstubb som gör ont när man pussas är han galet fin. Han kan ta en ut på en promenad under kvällen, där han tar en till hans gamla gymnasieskola för att visa vart han brukade ha lektioner. Och sedan kan man stå på en bänk, pussas, promenera tillbaka inåt och äta upp ett kilo godis.

Han vet bara, hur man får en att må bra.
Världens bästa Filip.

Saker man kan sysselsätta sig med när man är såpass sjuk att man knappt orkar röra sig ur sängen:
Ta konstiga bilder på sig själv, äta omelett (som jag tydligen tillagar på helt fel sätt), ligga i sängen, se två avsnitt av Planet Earth, skriva ett blogginlägg.


Man kan även sysselsätta sig med att hänga upp konsertbiljetter på väggen. Detta är en biljett från gårdagens konsert. Nanna fick nämnligen en Moto Boy-biljett i födelsedagspresent av mig. Och, eftersom att hon inte kan gå själv så följde jag med. Konserten var sådär mysig, lugn och kort.


Förresten, ni som läser - vad vill ni se mer av? Jag vet att jag tidigare har ställt er samma fråga men fått få svar. Snälla, berätta. Kom igen!