Utflykter till andra kommuner.
Idag fick jag mitt lov. Efter 3 veckors städarbete på Göteborgs Tingsrätt.
Så, jag satte mig på en buss till Stenungsund för att senare få sällskap av en finfin klasskamrat vid namn Malin.
Vi steg av, promenerade bort och möttes av en gigantisk snigel.
Sedan: Fika på världens gulligaste fik.
Och läsa i en stor bok som handlar om njutning.
Nu är jag livsinspirerad.
Mellisuga helenae
Det är en kolibri som bor i mitt förortshjärta då jag cyklar ut till de platser som de döljer bakom skogar och dyra hus.
Mitt hjärta slår upp, ned och baklänges.
För att sedan utjämna.
För att göra mig lika vit som tystnaden.
Och:
Jaun Pedro skriver med slutna ögon att:
Allt är förlorat.
Jag trodde aldrig på de hårda orden.
Hans franska poesi är numera översatt på hundra språk.
Så att vi ska förstöra
de vackra orden.
Och ersätta dem med våra svordomar.
Fakta och inte fiktion.
Jag hade glömt innebörden av att längta.
Jag hade glömt känslan. Den doldes bakom ångest och tankar kring obetydliga saker.
Jag tog tag i mina tankar och trotsade allt som kröp.
Giftet som tog över, det tvättas ur mig.
Så, kom, längtan, kom.
Jag cyklar ända till Klare Mosse och:
"And let the sun wrap its arms around me."
När jag får ett sms av en vän om att Way out west har bokat Anna Ternheim så springer jag in i ett halvstädat omklädningsrum för att tjuta till.
Finaste Anna.
Och just nu, slår hjärtat i rätt takt.
Så hårt så att det blir repor i revbenen.
Ökad frekvens.
Jag tror att det kallas lycka.
(Och den är inte kortvarig.)
Stjärnorna på himmelen var snön som föll på vintergatan.
Pappa inhandlade en ljusslinga och satte upp svalor på väggen. Jag hänger kläder på de vit/svarta krokarna och sysselsätter mig med att vira ljus runt galler och fästa resten i sänghimmelen.
Fint, det blir det.
Jag vrider mig i en 90cm madrass och längtar mig bort från komplex, onda viljor, jobb och ensamhet.
Och tycker att allt det jag uppfattar borde delas.
Med någon som du.
7 Juli.
Jag har en vän som brukar ta buss 16 in till Eriksberg.
Igår gjorde han precis så.
Och jag cyklade dit.
Vi satte oss på ett berg och åt sushi.
Vi tog färjan ut till Klippan för att utvidga vyer, för att fylla de tomma utrymmena på våra mentala kartor över Göteborg.
Hamnar vid okända tjärn.
Diskuterar fysik.
Ljuskuber.
Optik.
Jag cyklar hem, och på höga höjder missar luften munnen.
Torsdag.
Idag: Vaknar upp, bakar scones och känner mig som Alice i Underlandet.
Faller ned i kaninhålet och hamnar i drömläge på spårvagnen hemåt. Tankar så nära så att jag kan känna fukten av andetagen, värmen och lukten som sätter sig i blodomloppet.
Så nära att jag inte längre kan bli elektrisk.
Nej, jag blir inte elektrisk, jag blir flytande.
Jag undrar om vi tillhör samma tankenätvärk, jag undrar om våra tankar kolliderade.
Alla dagar är bra dagar, inser jag när jag somnar under en transparent sänghimmel. Alla dagar är bra dagar, för jag är lycklig.
Mamma är så långt bort att vi får klara oss på egen hand.
Hon ringer hem och pratar slarvigt, jag kan höra skratten som döljer sig bakom alla lugna svar.
Här tar orden slut.
Aeris.
Flydde storstadslivet, för Vasastan kändes inte längre som Chinatown och jag behövde andas renare luft och upptäcka nya ställen.
Så jag satte mig på en buss till Tranemo för att träffa Sandrahjärtat och senare filmmysa med henne, Sara och Elsa.
Så, vi somnade sent, vaknade tidigt.
Kollade på Criminal Minds, hoppade i köket och åt nattmackor.
Smälte ost, åt glass, lagade kycklingsallad (som för övrigt var det godaste jag smakat på länge).
Och jag städade Sandras kök mitt i natten.
Nu:
Hemma.
Xa+5y
Lämnar storstaden i två dagar för att åka ut till Tranemo och filmmysa med Sandra, Elsa och Sara(?).
Somnar till ljudet av skrikande katter. Två nätter i rad.
Trodde att min kamera gick sönder igår.
Men det var batterigreppet.
Idag fick jag igång det igen. Vilket är bra, för det är iprincip omöjligt att köpa nytt.
Lyssnar på Kents nya album.
Det är fantastiskt.
Summer skin
Musik att tycka om.
Saker som är bra att göra:
Äta havrepuffar, äta sushi, promenera, cykla, gå istället för att byta spårvagn i stan, lyssna på Laakso, eftermiddagsvila till Plans, planera veckan, prata med Nanna och somna sent samt vakna sent.
Epitoma
Det skummaste pappa någonsin gjort:
Väcker mamma mitt i natten genom att klappa på hennes huvud.
Hon frågar vad han vill, han svarar:
"Sandra tror att hon är gravid!"
Mamma lyckas behålla lugnet, kan vara hjärnan som fortfarande sover eller det faktum att hon vet att han pratar i sömnen.
Hon frågar: "Jaha, med vem?"
Pappa svarar: "Med banan."
Igår, i skogen:
Jag upptäcker ett rådjur, det vänder sig om och vi stirrar på varann
Det rör sig, vänder sig om flera gånger för att stirra lite till.
Vi kollar på varandra i flera minuter.
På tåget hem från Älvsbyn:
Vaknar och läser de sista sidorna ur Ali Shaws bok "Flickan med glasfötter".
Mitt hjärta brast, för det skulle ju inte sluta så.
Gråter litegrann.
Funderar på att läsa om.
Idag:
Bär knästrumpor och tänker på er, ni två som ska hit i Augusti.
Köper biljett till Kent den sjunde Augusti.
Cyklar och lyssnar på The Knife.
Och:
Slow Club-Apples and pairs.
Helgen
Lördag-Fredag:
Vara med Sandra, sova över, somna till Agaetis Byrjun, hitta mini ananasar (ananaser?), smyga bort till stora ängar, gratisloppis, sitta på en balkong och äta melon+kakor tillsammans med Nanna, hennes pojkvän, Elsa och Sandra, prata om jag minns inte vad mitt i natten och skapa band som låter som katter.
Söndag:
Picknickfestival, att äta god mat tillsammans med helt otroligt sällskap, dansa till svensk sk "blattehiphop" om man ska få säga det som Nanna, kolla på band från en filt, falla för Emil Jensens musik och få pinnar av främmande småbarn.
Tors-Sön
Det första jag tuggade på 5 veckor fick bli blåbär.
Jag har flyttat ut ur mitt rum, allt jag äger ligger i högar bakom fåtöljerna i vardagsrummet.
Jag somnar i min systers obekväma våningssäng och är den enda som firar morsdag tillsammans med mamma, i vardagsrummet. Och vi äter tårta, hon dricker kaffe. Vi har dukat så fint och när jag frågar om rynkkrämer fungerar så rycker hon på axlarna och svarar:
"Något måste man tro på."
Raindear (reindear, raindeer, reindeer)
Jag har utomjordiskt stoff i mitt blod.
Jag vet inte om jag fruktar morgondagen. Jag vet inte om jag längtar.
Jag utbyter en halvtimmes smärta mot: att få skutta ned för Viktor Bensows trappor och att få tugga igen.
Inte idag, men imorgon.
Varför är luften så kvav?
Jag lägger mig i gräset.
När jag sorterat upp mina tankar.
Är det kväll.
Och jag andas lättare.
I en svartklädd bok med gultonade blad skriver jag:
"Jag vill inflitrera ditt gråa inre och ersätta det med färger."
Snälla, låt mig.
220510
Första bilden är tagen av Cansu.
I Lördags var det årets varmaste dag här nere i Göteborg, så det var tänkt att flera människor skulle samlas i Slottsskogen och ha det trevligt.
Sedan insåg vi (läs: Nanna) att det skulle bli jobbigt att ta sig till Slottsskogen då inga spårvagnar gick i centrala Göteborg pg.a Göteborgsvarvet.
Evenemanget fick ta plats vid en äng som kallas för Charlie.
Efter diskussioner om Detektivbyrån (Enligt Smaks är det jättehetsig musik. Ja, för tänk er en... Skotte? Pyssling? Som blir jagad av en gigantisk fyrklöver.) och stämning av en röd ukulele så begav vi oss till hamnen.
Allt kändes litelite som en film. Vi blev färre och färre och sedan hamnade vi på en stor lekplats där Axel fightades emot Smaks med Star Wars-techno i bakgrunden.
Jag och Sandra promenerade hem, jag berättade skumma historier och sedan somnade vi hemma hos mig.
Sommarstart.
Jag förstod aldrig den här superhypen runt kaniner. Men igår när jag bar ut min lilla Tiger för årets första sommarpromenad i gräsmattan under de vita körsbärsträden så kände jag nästan för att skaffa en till kanin. Underbara varelse som lade sig ned någon meter ifrån mig. Och jag lade mig på mage, sträckte ut händerna, lade dem över kameran och lät bandet [ingenting] göra hela momentet en smula finare.
Idag när jag stod utanför Schillerskas enda mörkrum för att torka en akvarellmålning med hårfönen för att kunna måla ett ytterligare lager så ställde sig bildläraren bredvid och sa en mening som förgyllde hela Torsdagen.
"Du är en riktig sagoillustratör."
Att få höra en riktig konstnär säga så, till en elev som egentligen är en i mängden på en bildskola gjorde mig lycklig. För jag visste att hans ord var sanna. Det var inget han bara sa. Han sneglade över det gula slottet som omringades utav blå/rosa moln och lät munnen uttala "Åh..." med ett hjärtligt tonfall.
Sedan pratade vi om akvareller och akvarellpapper.
(Är medveten om att personen på min skiss har skeva läppar. Det är en skiss, jag ska åtgärda det.)
Inatt ska jag somna till Sigur Rós.
Marmalade Fires
Foto: Hilda Randulv. Klicka på bilden för länk!
De vita molnen separerar och ger oss isblåa skyar.
Idag belönades vi med solsken och sommarvärme.
Jag drog upp persienerna i vardagsrummet, rusade ut med Múm spelandes i öronen.
Sedan promenerade jag och Hilda i Slottsskogen.
Och jag lyckades se bra ut på bild.
Med min fina klänning.
Jag behövde det här.
Otitlad
Det är försent att förklara
För Sandra, 10 år.
Att:
De är pålåtsas.
Du är på riktigt.
Plans
Triangeln är tillbaka.
Vill ni tipsa om lite bra musik?
Ukulele
För någon vecka sedan införskaffade jag mig en röd sånhär.
Jag tänkte att det var dags att lära sig att spela lite musik.
(Inte för att det är sådär jättesvårt att lära sig att spela på en ukulele, men...)
Finally we are no one.
Här tar orden slut.
Du är bra.
För ibland gungar vi.
Ibland ramlar du.
Jag gillar att vara tyngdlös med dig.